Jag ska berätta om en god afghansk vän som heter James, som jag lärt känna här i Aten. Han har en livsberättelse som garanterat kommer att berör dig. Första gång vi träffades var redan för 6 år sedan. Våra vägar har igen korsats och vi gör en del arbete tillsammans. Från 1:a till den 8:e december kommer vi vara på biltur till Albanien för att träffa flyktingar och andra människor som vill höra om Jesus. Vi ska bl.a stanna i Ioannina två dagar innan vi kör vidare till Albanien. James är från Afghanistan men pratar både engelska och tyska. Som 17-åring tjänstgjorde han i den afghanska militären. Han fick upplärning av svenska FN soldater i Kabul och det var speciellt en svensk man som gjorde intryck på honom. Denna svenska man gick nästan varje vecka ut till de fattiga och delade ut mediciner och annat. Han var kristen men berättade inte mycket om sin tro. Det irriterade James att han inte hade samma kärlek och villighet att själv med egna pengar hjälpa andra.
Ett frö hade såtts i James och han ville lära sig mera om vad de kristna tror på. Han gick till sin bokhandlare och bad om att få köpa en Bibel. Men bokhandlaren lät honom förstå att Bibeln var strängt förbjuden i Afghanistan och att det vore en fara för både två ifall han köpte en Bibel. Men James gav sig inte utan erbjöd sig att betala ca 200 euro (mer än en månadslön för många i Afghanistan). Bokhandlaren sa åt honom att komma tillbaka nästa dag och då skulle han ha en Bibel åt honom. Men han måste gå med på att sätta en ny pärm på den och att detta möte inte skulle nämnas om för någon annan. De skulle inte ens känna varandra längre. Sagt och gjort, han fick sin Bibel och han började läsa den i sitt rum. Han läste bl.a. om Jakob och Esau och tyckte att historierna var löjliga. Han förstod inte varför någon skulle gå med på att sälja sin arvsrätt till sin far bara för ett mål mat. Hans far hade lärt honom att investera de pengar han hade. Om han hade investerat en 1 euro så skulle han förvänta sig 1,5 euro tillbaka. När han köpte Bibeln hade han förväntat sig mera. Han blev besviken. Men en röst talade till honom i en dröm om hur han skulle läsa boken han köpt. Han skulle fråga sig själv vad texten lärde honom om vem Gud och människan är samt hur han kunde använda detta i sitt eget liv (gissa om jag blev överraskad när jag hörde att Herren visat honom DBS metoden). Han började läsa vidare i Bibeln med nya ögon men var ännu inte övertygad. En dag hände det som inte skulle få hända. Någon hade varit inne i hans rum och snokat och hittat hans Bibel. Den var borta. Inte långt senare kom det några män på hans dörr och förde bort honom. Man satte honom i ett rum där man började förhöra honom. Hans farfar var högt uppsatt muslimsk ledare, men han kunde inte hjälpa honom. Man sa till honom att han skulle få 10 dagar på sig att berätta vem som gett honom Bibeln. De krävde även att han skulle bli en spion som anger konvertiter samt göra en offentlig försäkra om att han var muslim och inte kristen. Att säga att han var muslim var inget problem eftersom han inte blivit kristen, men att avslöja vem som gett Bibeln ville han inte eftersom han visste vad det skulle betyda för dennes familj. När 10 dagar hade gått var nådatiden över och de hotade med att döda honom om han inte gick med på kraven. De skulle börja med att dra ut naglarna. Han blev skräckslagen och grät. Han bad till Jesus att ifall du finns och räddar mig så ska jag tro på dig. Senare på morgonen när alla vakter och andra hade gått till mosken för att be kom en man från hans landsby till hans dörr och berättade att han kan hjälpa honom ut. Han kom sig ut och fick hjälp att fly till Kabul där han hittade en smugglare. Han bestämde sig för att bli kristen och att han skulle bo i det första kristna land som han kom till. Det blev Grekland. Hans familj har sen dess inte velat prata med honom. Han blev en stor skam för familjen eftersom han var äldsta sonen som var tänkt att vara familjens stolthet. När han kom till Aten gick han ensam och hungrig många dagar utan pengar. Han ringde till sin far och bad om att få lite pengar för att köpa mat, men hans far sade till honom att han inte längre är en son i hans hus. När vi träffades förra veckan så bad vi bl.a för hans familj. Nästa dag ringde hans yngre bror honom (andra gången på 10 år) och berättade att pappa behöver pengar. Talibanerna kräver en stor summa pengar för att han ska få fortsätta med sin affärsverksamhet. James säger att han inte har extra pengar att skicka, men får en tanke om att han kan sälja sin bil. Problemet var bara att vi planerat köra med den till Albanien nästa vecka Men han bad till Herren om en utväg och kom att tänka på att han först kunde fråga sin värdfamilj (han får bo hos en japanska familj) om de kan låna en bil. Ifall han skulle få låna deras bil så kunde han sälja sin egen för att ge pengarna till sin familj som nu behövde dem. Han blev själv mycket överraskad när de svarade att han får låna deras Peugeot 3008 i en vecka. Han såg detta som ett tecken på Herrens omsorg och lade ut bilen till försäljning, osäker på om han kunde sälja den innan det blir för sent. Redan samma dag ringde en iranier som genast ville köpa bilen. Han skickade pengarna till sin pappa. Jag blev väldigt berörd av detta vittnesbörd och tänkte att detta är att ta tron på riktigt. Det står ju att vi inte kan behaga Herren utan tro (Hebr 11:6). Be gärna för James och hans familj i Afghanistan (speciellt hans far), och även för oss när vi tillsammans kör till Albanien. Att Herren får leda oss till människor som är öppna att höra och upptäcka vem Jesus är och beskydd för oss på vägarna.
0 Comments
It sometimes feels like that its difficult to keep up with everything in our daily life. The last weeks has been extremely busy for us as a family. Our first work related trip after Covid, went to Albania for Elise. She was the event manager for ACTs Together (Area Circle Team= YWAM leaders in whole of Europe). Her job was making sure everything was running smoothly and that people were able to do their assigned jobs well. We had on day together after she came home, before I, Martin, went to Georgia (East Europe), to learn more about how to train others in DMM (Discipleship Making Movement). Kaleb and Rebecka has started going to a international christian youth group on Fridays and this same group had a camp a few hours away from Athens. Kaleb (13) called us on the evening of when I was going to leave, and told us that he had decided to get baptised the next day. He had made up his mind and wanted to do it even though I could not be there. Elise drove up earlier on Sunday morning, so that she could participate. He was the first and the only in the youth group that wanted to get baptised, so we are thankful that he chose to do this by himself and not make his decision based on his friends. Arriving in Athens after 9 hours of travel on a Saturday morning, I was going to do my very first off road Triathlon-Xterra Greece. It has been a wonderful time with experiencing exciting and interesting things, both in Albania and Georgia. -And for Martin, participating in a Triathlon, All of this hectic weeks with high speed gave us a lot of adrenalin and even thought we didn’t feel that tired, we knew that this high speed wasn’t healthy in the long run. This week has been a bit more quiet, were we gave each other one day off from the family and responsibility. We are looking forward to the first week of November when we can slow down more. We strive for giving each other a day off once in a while, where we can just sit and let our spirit be renewed. We need to let ourselves be alone and be alone so we will not run with full speed at all times. Otherwise we run the risk of missing those moments where the Lord will whisper to us or we get to focus on the task that we miss precious moments with people around us. It takes time and it feels difficult in the beginning for me to slow down after been going high speed for a while. After a while I will find rest! We need to remember to take care of ourselves, as it is written in Proverbs 4:23: ”Above all else, guard your heart, for everything you do flows from it. Guarding your heart, means guarding your thoughts and feelings. Therefore, think about how you feel and think about yourself and others around you. Is it time to slow down and listen in more carefully what God is saying about yourself and others around you? YES! Kaleb decided that he wanted to follow Jesus and be baptised! Please pray for him that he can be a role model for many youths. Finished the race!
Ibland känns det som att man inte hänger med i alla svängar i vardagen. De senaste veckorna har känts så. Först reste Hege-Elise till Albanien för att vara med och ordna en ledarkonferens för UMU ledare i Europa. Hon var den som ser till att alla andra gör sitt jobb och att allt flyter på som det skall i en konferens. När hon kom hem efter 5 dagar hade vi en dag tillsammans innan jag åkte till Georgien för att vara med och lära mig hur man kan träna andra i DMM (Discipleship Making Movement) arbete. Kaleb och Rebecka var på ungdomshelg tillsammans med andra kristna ungdomar från Aten. Kaleb (13 år) ringde oss på kvällen innan jag skulle åka och berättade att han bestämt sig för att döpa sig nästa dag på lägret! Han hade bestämt sig och det var så det skulle bli trots att jag skulle resa bort, HE åkte dit för att vara med och filma så jag iaf kunde få se bilder efteråt. Vi blev så klart mycket glada över att han själv kommit fram till beslutet! HE var sen ensam hemma en vecka med barnen. När jag efter en 5 timmars resa (+4 h på flygplatsen) landade i Aten på lördagsmorgon så skulle jag en och en halv timme senare göra mitt till mitt livs första off road Triathlon(!) (Xterra Greece). Jätteroligt när man får vara med om en massa spännande saker, såsom att få vara i Georgien och att få göra ett triathlon, men jag märkte att kroppen gick på högvarv och även om jag konstigt nog inte kände mig onormalt trött så visste jag att detta tempo inte är hälsosamt i längden. I tillägg hade vi en familj på besök under helgen som bodde hos oss fram till söndag. På söndag eftermiddag hade vi sen hemförsamling här hos oss och på kvällen var jag och HE med på en online coachingskurs. Dagarna hade gått i ett i flera veckor, nu det var dags för en break! Så denna vecka har både jag och HE haft en ledig dag var och fick vila från allt. Vi brukar ha som vana att ge varandra lediga dagar nu som då för att både ande, själ och kropp kan få möjlighet att tanka. Vi behöver ibland tillåta oss att ha tråkigt i ensamhet så vi inte springer full fart hela tiden. Annars riskerar vi att missa när Ηerren viskar till oss eller så blir vi lätt för resultatfokuserade så vi glömmer människor runt oss. Jag brukar ofta känna att det tar tid innan kroppen förstår att sakta ner efter att jag gått på högvarv. Känns jobbigt i början att ta det lugnt. Men efter en stund infinner sig ron! Vi får komma ihåg att ta vara på oss själva, som det står i Ordspråksboken 4:23: «Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.». Med hjärta kan vi förstå att det menas våra tankar och känslor! Tänk alltså på hur ni tänker och känner om er själva och andra runt er. Är det dags att sakta ner för att höra vad Herren säger om dig själv och andra runt dig? YES! Kaleb bestämde sig för att han vill följa Jesus och bli döpt! Be gärna för honom att han ska få vara ett föredöme för många andra ungdomar (och även äldre)! YES!! Jag klarade av loppet!
Av någon anledning så gömde sig en del av vår text i förra inlägget bakom en bild... Vi prövar på nytt! Vi har många saker som vi är tacksamma för! Jag blir ofta rörd till tårarna när jag tänker tillbaka på resan som vi gjort som familj. Vi har fått lära oss lite grand om hur vi kan skapa en balans där det ska finnas både trygghet men också spänning och variation. Vi behöver båda i våra liv. Om livet blir för enspårigt och förutsägbart så mår vi inte bra. Å andra sidan om vi aldrig upplever en trygghet i vår omgivning så försöker vi få den på felaktiga sätt. Herren kallade oss ut till Aten för 6 år sen och vi tog mod till oss och åkte iväg. Flera tänkte säkert att det var modigt eller kanske vårdslöst att åka iväg på det sätt vi gjorde. Vi ville i första hand följa vår herde! Nu i höst fick vi en förfrågan om att flytta till Thessaloniki, men upplevde inte att Herren kallade oss dit i nuläget. Svåra beslut som vi hamnat göra som föräldrar och inte alltid lätt att veta hur vi ska ta beslut som går utöver barnens liv. Vi önskar skapa en plats i vår familj där vi ibland låter alla få vara med och be och lyssna in Guds ledning för vår familj. Alla barnen har goda vänner som de fått träffa igen efter sommarlovet. Rebecka och Eliah har varsin bästis som de tillbringar mest tid med. Kaleb har å sin sida flera goda vänner. Det gör stor skillnad att vi får ha vänner som välkomnar en när man kommer tillbaka hit. Känslan av att ha familj och vänner långt borta blir lite enklare att tackla då. Även våra två katter har varit extra glada att se oss igen. Jobbet har kört igång för Hege-Elise och mig och barnen började skolan förra veckan! Höstkänslan börjar infinna sig nu när vi fått komma tillbaka till rutiner och även första riktiga lågtrycket kom in över Aten. Temperaturen sjönk från 30 till 20 på en dag. Kaleb har börjat högstadiet (7e klass), Rebecka är nu sista året i lågstadiet (6an) och Eliah går i 4an. Vi oroar oss en aning inför hur skolan ska gå för de två äldre barnen. Kraven blir högre för varje år och studierna kräver en del i takt med att vi som föräldrar får svårare att hjälpa dem på ett språk vi inte kontrollerar. Många greker anlitar en sk. tutor som hjälper barnen med läxor ca en timme per dag efter skolan. Vi har tidigare inte tagit oss råd, men vi blir eventuellt tvungna till det i år. Vår ekonomi har varit lite ansträngd under början av hösten iom att vi ofta brukar ha folk som bor hos oss under sommaren. Nu har vi inte haft det på två år och det märks i början av terminen när det är många extra utgifter. Jag och HE har också tagit chansen att hoppa på en coachningsutbildning online med Christoph Treier och Jeanette Szymanski. Det blir en intressant utbildning med tanke på att vi kan använda coachning i vårt arbete med andra ledare och kanske i framtiden även kunna utvidga vår kompetens till att även kunna hjälpa människor i parrelationer. Innan sommaren fick vi ta emot en pengagåva från Norge som specifikt skall gå till arbetet med husförsamlingar och smågrupper. Med hjälp av finansieringen så har några av de kristna iranska ledarna fått möjlighet att dela ut matkuponger till dom som behöver och vi har också kunnat hjälpa familjer och enskilda med matutgifter, fysioterapi, resor och även jobbträning. Vår UMU kollega Eric och jag organiserade en kurs i hur man reparerar smarttelefoner. En iransk broder som vi fått lärjungaträna har själv haft en service butik i Iran och han fungerade som lärare. Resultat var att en handfull flyktingar kunde få lära sig hur man kan göra enkla reparationer på sin egen telefon. Vi siktar på att ha nästa kurs i höst! Vi hoppas också kunna ha en DMM (Discipleship Making) kurs för nykristna iranier och afghaner för att träna dem att leda bibelstudiegrupper och husförsamlingar. I sommar kunde vi ordna en kurs i hur man reparera smarttelefoner!
Vi är tillbaka i Aten igen efter en skön sommar i Finland och Norge! Vi har fått ha både lata dagar på sommarstugan och fina dagar med både familj och vänner samt en del jobb. Barnen har fått tillbringa stor del av tiden hos kusiner och familjen. Jag, Martin, fick möjlighet att också besöka några församlingar i Finland. Det är många som vi gärna vill träffa när vi är i Finland och Norge men tiden räcker inte alltid till för alla. Er som vi inte hann träffade i sommar så hoppas vi kunna träffa nästa sommar istället! Alla tre barnen fick vara med på Wasa fotball cup. Några tankar om hur vi gör församling
Efter att ha varit i Norden i sommar så har jag funderat en del på hur majoriteten av oss kristna egentligen gör församling och hur vi undervisar från Guds ord. Jag som lärare tänker på hur effektivt/ineffektivt vårt sätt att träna människor är. En del av problemet är eventuellt att många i en församling kanske inte heller vill bli tränade. Men överlag anser jag att predikan har fått en alltför viktig roll i församlingarna. Predika kan liknas vid att man matar en nyfödd baby. Vi ger dem mat med skeden i munnen och inspirerar dem till att leva nära Gud. Detta behöver vi av och till, en injektion av uppmuntran eller tillrättavisning. Men om vi blir matade med sked hela tiden så växer vi aldrig upp och kan heller inte lära andra att äta. Jag önskar att alla kristna kan ta sin tro på allvar och därmed också låta Guds ord tala in i våra liv. Att upptäcka skatterna tillsammans som familj och i mindre gemenskaper kan vara viktigare än att höra en predikan varje vecka! Med önskan om en välsignad höst! Sandås familjen Vi begynner endelig å se at noe åpner her i Aten. Barna gikk tilbake til skolen på mandag etter over 5 måneder med hjemmeskole. (Med unntak av noen få uker i januar.) Det føltes som om det var første skoledag igjen som det alltid føles som i begynnelsen av ett nytt skoleår. Denne gangen blir det bare for noen uker. Skolene stenger den 25 juni for sommeren. Barna var lykkelige over å få treffe flere venner igjen etter en lang tid. Kaleb og Rebecka har hatt noen få venner som de har møtt regelbundet. Ungene sa for noen uker siden at denne lockdownen har vært den absolutt beste, så det er jo et bra tegn. Rebecka har lekt med to venner, en klassevenninne og den nye nabojenta. Hun har virkelig fått leve livet, med mange besøk hos venninnen sine besteforeldre som bor på ett feriested sør for Aten og mange bad i naboene sitt basseng. Eliah har vært litt mer ensom, men som litt mer introvert som han er, så har han klart seg bra. For hans del var det spesielt gøy å komme tilbake på skolen å møte venner igjen. Fotballstreninger får begynne igjen neste uke, så det er noe som guttene ser fram til! Den ortodokse påsken var sen i år, med påskesøndag den 2. mai. Vi reiste på en telttur i påsken, sammen med noen venner fra husmenigheten som vi har. Siden vi enda ikke kan røre oss fritt i Hellas (sv: Grekland), så kjørte vi sørover i ca 50 minutter, ned til en fantastisk fin strand, der vi var i 2 dager. Man skal vel ikke skryte på seg at man sov så godt, men tross søvnbrist, så hadde vi noen fantastisk fine dager! Lufttemperaturen gikk opp til nærmere 30 grader i skyggen, men vannet var ikke mer enn på 17 grader. Så det ble noen kalde nedkjølinger! Den andre familien har barn i samme alder som oss, så barna lekte å koste seg og foreldrene gjorde samme sak. Det var deilig å komme seg bort litt og få en følelse av frihet etter måneder med å holde seg i en radius av 2 km hjemmefra. Som tidligere nevnt så har ikke Martin alltid overholdt dette, da han har fått jobbet mye inne i Aten, samt hatt mange bibelstudier på internett med mange nyfrelste. Han har, som Martin har skrevet om i tidligere innlegg på bloggen, sett mange nye komme til tro under denne tiden. Tross begrensninger har vi begge to jobbet en del og for min del, så har det meste vært på internet. Jeg har også fått en del dype kontakter med greske kvinner som jeg ikke har fått mulighet til tidligere. Jeg har fått mulighet til å gå en del turer med andre kvinner i nabolaget og fått ha en del gode samtaler med dem. Det er oppmuntrende å få høre kommentarer som at “jeg er den eneste de kan være åpne med å prate om Gud og ett kristent liv med”. Mange her er jo religiøse ortodokse, men mange uten en personlig tro. At få ha dype samtaler med dem om et liv med Jesus og dele livet med dem har vært verdifullt og givende. SommerplanerMartin og Eliah reiser til Finland den 8. juni og jeg kommer etter den 22. juni med de to eldste barna. Vi håper at grensene mellom Norge og Finland ikke er for strenge i juli/august og at vi kan komme til Norge uten karantene. Vi gleder oss til å treffe familie og venner i Finland og Norge i sommer!
Jeg holder på å sette opp en Facebook side, der vi kan oftere legge inn bilder og være i kontakt med dere. Når jeg har fått laget den, så sender jeg en invitasjon på Facebook. Märkte att vi inte skrivit blogg på länge.... Vi har haft en hel del på gång trots lockdown och vi upplever faktiskt att Herren har fått använda oss på många sätt trots att det mesta stängts ner. Vintern är över för vår del! Den var kort och intensiv! Vi fick två dagar med snö, två lyckliga dagar för barnen eftersom vi i år inte kunde åka till en slalombacke. Vi hann till och med bygga ett snöslott med barnen och några av deras vänner! Nu njuter vi av vårsolen och känner att livet är fint och vi är tacksamma för så mycket! Samtidigt så kan man bli lamslagen av de restriktioner vi har (bland de strängaste i Europa). Men vi försöker fokusera på det ljusa och det som är rätt och riktigt, såsom vi läser i Filipperbrevet 4:6-9: ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse ... allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” Det är mycket som kan få våra tankar att bli grumliga och mörka, speciellt om vi låter nyheter ta för stor del av det vi läser och sociala medier för stor del av våra relationer. Allt som är värt att älska och uppskatta ska vi tänka på! Barnen har fått upptäcka nya hobbyn och vänner under denna vinter. Kaleb har blivit biten av mountainbikeflugan och cyklar varje vecka på banor som ger både fart och spänning! Vi träffade i skogen en annan pappa med sin son som var mera erfarna cyklister som kunde hjälpa Kaleb i början med tekniken. Han hoppar numera lätt flera meter med sin cykel. Rebecka har sen länge velat rida, men vi har sagt att vi betalar bara en hobby. Gymnastik har tidigare varit hennes grej men nu har hon också fått möjlighet att rida några gånger. Vi bad extra för henne under hösten och hon har verkligen fått ha det bra bla. tack vare en ny grannflicka som hon lärt känna. Eliah fyller snart 9 år och följer med på cyklingen ibland. Annars tycker han mest om att sparka fotboll och att vara hemma med katterna. Vi hittade en jättesöt bortsprungen hund ute i skogen (i bergen) förra veckan och den följde med Eliah och oss andra i nästan 4h. När vi kom tillbaka till bilen kunde vi inte lämna hunden så vi tog den med hem och kontaktade några grekiska vänner som hjälpte oss att hitta ägaren. Efter några dagar fick vi lämna tillbaka hunden. Barnen var både glada och lite ledsna att vi måste skiljas. Mest glada för att vi fick pröva på att ha en hund under några dagar. Vet att många av er som läser bloggen firar påsk denna vecka. Vi önskar er en glad påsk! Vår påsk infaller först om tre veckor! Jag kom att tänka på en rolig liknelse som ofta används för att jämföra hur olika man kan tänka kring församlingsarbete. De flesta församlingar som vi har i Europa kan liknas vid elefanter; stora, komplicerade, anställda ledare, egen byggnad med många utgifter och framförallt svåra att multiplicera. Det djur som passar bättre in på det församlingsarbete som vi försöker gör är haren. Små enkla grupper, möts i enkla utrymmen (hem eller annan plats), inga anställda, och framförallt enkla att föröka! Hoppas flera vågar starta hemgrupper under denna tid! Vill du lära dig mera så kan du se på denna korta presentation: https://www.youtube.com/watch?v=pJq1N4PiH28. Vi har under vintern fått se många nya ”harar”, hemgrupper, bli startade bland människor som inte tidigare känt Jesus och såna som inte har haft någon kristen gemenskap. Känns värdefullt att jobba ute bland folk i mindre grupper. Resultaten som vi ser i människors liv överväger utan tvivel riskerna med att röra sig ute. Människor får nytt hopp och är öppna och vill dela sånt som man tidigare inte vågat prata om och samtidigt ta trossteg och börjar dela tron med andra. Vi har också börjat en hemgrupp i vårt hem med våra barn tillsammans med en annan familj och en grek som vi fått lärjungaträna under vintern. Varje söndag när vi träffas har vi nåt som vi kallar för DBS (Discovery Bibel study) och till det hör att man gör en plan för vad man kan göra den kommande veckan som gör att vi kan växa som Jesu lärjungar. Kaleb vår äldsta pojke kom på att han ville vara med mig (Martin) en dag när jag går ut för att träna nytroende. Vi kunde ju inte annat än att säga att han får ta ledigt från skolan och hänga på. Han fick dricka många koppar med te och ta del av både bibelstudier och spel som vi hade med oss. Extra roligt var att han också fick vara med och se att en av iranierna ville börja följa Jesus. Kaleb var med och bad för honom och han gjorde intryck på de unga iranska killarna. En av dem frågade varför han var kristen, om det var för att hans pappa var "pastor". En bra fråga för honom att fundera på! Ha en skön helg! Martin och Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah Kaleb på cykel! Kaleb med mig på hemgrupp! Lockdown igen. Grekland införde total lockdown nu igen trots att man inte har råd med det, enligt tidigare uttalanden. Trycket på sjukvården blev för högt, så statsministern såg inga andra möjligheter än att stänga ner allt, för att undgå en katastrof. Första veckan hade lågstadieskolorna öppet, men det tog inte länge innan de också stängdes eftersom kurvan steg för snabbt. Vi håller andan och hoppas denna vecka att siffrorna ska gå ner tillräckligt så att de kan öppna upp igen i december. Vissa rykten menar att landet förblir stängt fram till nästa år, men det hoppas vi verkligen inte på. Flera greker är uppgivna och användningen av t.ex. antidepressiva mediciner har ökat enligt greker som vi pratat med. Jag har på känn att denna lockdown kommer att vara en större prövningstid än det var på våren. Då gick vi mot sommaren och värmen, nu går vi mot vintern och mera mörker och kyla.
Grekisk man som blivit döpt och blir lärjungatränad Vi försöker i första hand se människor istället för regler, samtidigt som vi förstår att vi är mitt i en allvarlig pandemi. Varje måndag är jag med och delar ut mat till människor som vi har kontakt med och som behöver hjälp. Vi har också under de senaste veckorna hjälpt en grekisk man. Han ville bli döpt och befriad från en del demoner (som han själv uttryckte det). Vi har kunnat träffas ett par gånger (vi fick döpa honom i hans eget badkar) och nu ber vi regelbundet tillsammans online. Det är jättehärligt att få se hur mörkret i honom ger vika bit för bit när vi använder vår auktoritet som vi har i Jesus och talar ut den frihet som han gett oss i och segern på korset. Herren har visat honom människor som han först måsta förlåta och synd som måste bekännas för att han ska få uppleva frihet. Tankar om frihet i Jesus Jag har tänkt en del på det här med djävulens strategier för att stjäla vår frihet. Det börjar ofta med att vi inte förstår vem vi är när frestelsen kommer. Jesus blev ju frestad ganska kort tid efter att han blev döpt. I dopet så blev Jesus bekräftad av Fadern som sin älskade son och den Helige Ande kom som en duva. Sen när han blir prövad i öknen så försöker djävulen ifrågasätta just den samma identitet som Fadern bekräftade i dopet och han försöker lura honom att söka bekräftelse från annat håll än Gud själv (”Om du verkligen är Guds son …” , läs i Lukas 4). Jesus klarade provet och kunde därför senare triumfera över både djävulen och döden. Vi människor misslyckas ibland med att stå emot frestelser och ger då rum i våra liv åt djävulen. Då tas vår frihet delvis ifrån oss, genom att tex tro på hans lögner och göra sånt som hör mörkret till. Vi blir kvar i mörkret så länge vi inte vill lyssna på Guds ord. Detta bara pga att vi inte förstår vår identitet. Den nya identiteten som vi får när vi omvänder oss och blir döpta innebär ju att vi får bli Guds barn och att Guds Ande börjar bo i oss. Mörkret måste då ge vika när vi rätar på oss som Guds söner och döttrar. Så vår ständiga kamp i livet kommer i slutändan att handla om vår identitet och hur vi försöker få den bekräftad. DMM arbete Arbetet bland nykristna araber och perser blev svårare i och med lockdown. Vi hade mycket på gång innan man förbjöd alla folksamlingar. En del kan fortsätta online, annat har satts på paus. Min goda vän Muhammed och hans familj som skulle vara här i tre månader bestämde sig att återvända till Finland tillsvidare. Han är en nyckelpersoner som samlar araber till att bli lärjungatränade. Själv vet han så mycket om Koranen att ingen muslim som jag vet om kunnat diskutera med honom utan att bli ställda eller förargade. Tidigare kunde vi träffas i små grupper men nu blev det omöjligt att samlas. Jag har också en persisk hemförsamling här i Aten som jag fått lära känna under hösten. Jag undervisar dem i DMM (discipleship making movement) en gång i veckan online. Skyddsregler Myndigheterna har höjt straffavgiften till 300€ för dem som inte följer skyddsreglerna. För att röra sig utomhus måste man skicka sms till ett myndighetsnummer och ha med sig ID samt bära munskydd överallt (inte bara inne). Det finns ett stort antal hemlösa (rusmissbrukare, flyktingar och andra utstötta) i Aten som man inte kan förvänta sig uppfylla alla krav. Sorgligt nog så har polisen också gett en del flyktingar böter, vilket förvånar mig. Man kan ju tänka sig att flera lämnar sin bot obetald eftersom 300 euro motsvarar nästan en månadslön i ett jobb som en flykting kan få. I de flesta fall tror jag ändå att polisen ser mellan fingrarna när det gäller att bötfälla människor. Barnens skola Barnens skolgång har gått över till distansundervisning. Förra lockdown så fanns inget system för att få distansundervisningen att fungera, denna gång har man lyckats med det. Undervisningen online sker mellan kl 14-17:30 varje dag. Högstadiet har sin undervisning på förmiddagen. All hobbyverksamhet har också stoppats. Man får vara ute och motionera (med munskydd) så länge det inte sker i grupp med flera än två (om man inte är familj). Flera grekiska familjer har stora utmaningar just nu. De äldre (mor- och farföräldrarna) har inte lov att hjälpa till med barnpassningen. Därför hjälper vi en ensamstående mamma som har sina två barn i samma klass som våra två yngsta. Deras barn kommer till oss varje skoldag och följer undervisningen tillsammans med våra barn via datorn eftersom hon inte kan jobba hemifrån. Var vid gott mod! Familjen Sandås Hälsningar från vår vardag här i Aten! Livet rullar på ganska vanligt trots att Corona situationen ännu är överhängande. Det finns dom som säger att vi kommer att få en till lockdown, men personligen tror jag inte att Grekland har råd med det. Istället måste vi lära oss att leva med situationen på bästa sätt. Vi har en del restriktioner som vi måste förhålla oss till. Bl.a. munskyddstvång på alla allmänna platser inomhus, med max 9 personer samtidigt i en samling. Vissa skolor har hamnat stänga, men våra barns skola har ännu öppet. De har också kunnat spela och träna fotboll och gymnastik nästan som vanligt. Människor är också ute och träffas ganska normalt även om det sker i mindre grupper, vilket vi är tacksamma för.
För en månad sen kom en arabisk-finsk broder, Muhammed Sharieh, hit till Aten för att undervisa nykristna och sökande araber som han fått kontakt med under tidigare resor han gjort. Han sökte efter en samarbetspartner, så vi kom överens om att börja en bibelstudie grupp för araber. Sagt och gjort, vi fick snabbt ihop en grupp som sen växte under de kommande veckorna. Eftersom vi endast får ha 9 personer samlade samtidigt så har vi nu två grupper som samlas två gånger varje vecka. Vi har fått vara med och döpa flera av dem. Bland annat en mamma från Irak som hela livet varit en överlåten muslim. Hon bestämde sig ganska snart att hon ville börja ett nytt liv med Jesus. Förändringen i hennes liv blev som dag och natt efter att hon blev döpt. Hon började ha på sig andra kläder och hon tog av sig sin slöja. När hon döptes så var det första gången som hon hade badat i havet. Efter dopet så låg hon i vattnet och njöt en lång stund. Under senaste tiden så har det varit mycket jobb för mig med att hjälpa våra nystartade bibelstudiegrupper, så när jag fick förmånen att åka iväg på en veckas retreat med en grupp män på en segelbåt så var det en efterlängtad paus i vardagen. Vi seglade till fem olika öar i Kykladerna (grekiska skärgården söder om Aten) och fick äta god mat, simma och utforska fina platser (bl.a. Milos, Siros, Kithnos). Samtidigt fick vi möjlighet att hitta lugnet och få tid i ensamhet och låta Herren tala till oss på det sätt han vill. Varje morgon började med en timmes tystnad. Då skulle man helst inte läsa, se eller lyssna på nåt, bara hitta stillheten med Herren. Under våra gemensamma måltiderna hade vi möjlighet att lätta våra hjärtan och tillsammans processa olika saker som kom upp och be för varandra. Vår kapten som var en mycket generös pensionerad finansman från England gav oss också ord (ibland frågor) som han upplevde Herren gav honom när han bad för oss. Det var med andra ord en välbehövlig andningspaus i arbetet. En möjlighet att ta ett steg tillbaka för att få rätta perspektiv på saker och en möjlighet att få vara utan att behöva prestera nåt. Herren visade mig bl.a. mera vad det innebär att lita på honom som min far som tar hand om mig och att Han först och främst vill relatera till mig som sin son. Ibland kändes seglingen som om vi var ett gäng pojkar som var ute med sin pappa på äventyr. Det kändes härligt! Nu är vi tillbaka efter en lite längre paus! Jag, Martin, fick möjlighet att ta en lite längre paus, från slutet av maj ända till slutet av augusti. Jag och de två yngsta barnen några veckor innan Hege-Elise och Kaleb kom till Finland. Nu, efter ett långt avbrott i den vanliga vardagen så håller vi på att återgå till våra rutiner. Skolorna skulle egentligen ha öppnats denna vecka men myndigheterna valde att skjuta upp skolstarten en vecka. Myndigheterna har meddelat att man kräver att alla elever och personal skall ha munskydd i skolan. På rasterna får man ta av sig dem ifall man kan ha social distansering. De senaste dagarna har barnen sytt egna masker som de kan ha på skolan. Många föräldrar är bekymrade hur det i praktiken skall kunna fungera att ha munskyddstvång i skolan. Vi hoppas i alla fall att det inte blir lång tid Det är nu fem år sen vi flyttade hit. Det är varje år en anpassning att komma tillbaka hit från Norden, upplever jag. Barnen reagerar också en del i början med att ha humörsvängningar. De största skillnaderna när man kommer hit är förstås värmen och sen språket. Att komma hit i slutet av augusti innebär en temperaturskillnad på upptill 20 grader. Det låter kanske skönt och idylliskt men med konstanta tropiska nätter och värmebölja upp till närmare 40 grader blir det olidligt varmt om man inte tänkt ligga på en strand hela dagen. Vi har ingen air condition hemma, istället har vi en källare som är svalare. Där sover vi alla i ett rum på golvet tills det blir svalare i september. I augusti avslutar man ju i Norden sommaren och hösten börjar ta fart samtidigt som man här i Grekland har högsommar och tar det lugnt. Först i september blir det lättare att börja arbeta och umgås med andra. Då träffas många familjer ute i parkerna på kvällstid. Vanligtvis åker en av oss med barnen ut till vår närmaste park klockan 7 på kvällen och kommer hem någongång efter 10. Detta innebär ju följaktligen att vi får sena morgnar och att vi även måste tvinga barnen att vila siesta på dagen. Detta upplevs ofta som en onödvändig pina för våra barn, men en nödvändighet för oss för att klara dagen utan huvudvärk. Mitt arbete går som tidigare i år ut på att mobilisera och träna församlingsplanterare och lärjungatränare. Jag försöker ha ca fyra personer (flest iranier i nuläget) som jag satsar mera tid på för att hjälpa dem att leda och träna andra. Situationen här i Aten och Grekland bland flyktingar är just nu lite otrygg. De flesta "ministryn" kan inte fortsätta att samla många människor på en plats så istället försöker gå ut till dem där de finns. Många familjer bor nu på gatan och denna vecka drabbades Greklands största flyktingläger på Lesvos av en stor brand som förstörde nästan hela lägret. Lägret har haft närmare 20 000 flyktingar. Många av dem är nu utan hem. I Aten bor också många på gatan eller i parker pga att de blivit vräkta från sina hem. De förväntas av myndigheterna klara sig på egen hand men många har inte kunnat lära sig språk eller fått någon chans till att jobba. En av mina iranska vänner som vi hjälpt en del har under de senaste månaderna, efter att Corona viruset kom distribuerat mat från ett ministry som annars brukar ha matservering. Pga corona så kan man inte samla många människor, men i stället kör min iranske vän ut mat till familjer som behöver hjälp. Utifrån dessa kontakter har han börjat samla dem i små grupper för att undervisa dem om Jesus och vad det innebär att tro på Honom. Jag var tillsammans med honom denna vecka. Senare denna vecka ska jag vara med honom när han samlar dem för att undervisa dem om Jesus! Det var hjärtskärande att få komma in till en familj som tidigare i veckan hade haft ett missfall, där kvinnan var mycket svag och osäker. Vi fick vara tillsammans med dem och be tillsammans och förstås ge dem mat. Vi fick vara 4 dagar på en ö som heter Zakhyntos. Där finns en mycket populär och känd strand, Ship wreck beach, som utsetts till en av världens vackraste. |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |