Moving to back to Norway have been something that I thought would happen in the future sometime. “The future” came just a bit sooner than I expected! We have always put our children before “calling and ministry” and made decisions based on what has been best for them. It came to our knowledge a while back that the kids would loose their Norwegian citizenship if they didn’t live in Norway for 2 years before turning 22 years old. After spending time in prayer as a family, we all felt that the best would be to move to Norway the summer of 2024, before Kaleb (16 years old) would start high school. Our kids are quite international and are so called “third culture kids”. The truth is is that they are actually fourth culture kids, and will naturally get a tremendous culture shock by moving to Norway. To minimise the culture shock for them, we have been advised to put them in a christian school as the development of the secular schools in Norway has gone into a direction that is not really “a pro christian way”. We had initially planned to move to my hometown, Sandefjord, as my parents and relatives live there. I’ve really missed the relationship with my relatives for the 23 years living abroad! During the last year I’ve been thinking of how it will be to no longer be “on the mission field”. We thought that if we were going to move to Norway, we would need to take regular jobs to be able to survive in Norway, and leave the calling for mission as God has put on our hearts. We have been following the development that has happened in Norway over the years and seen that it’s been going in a direction that is turning away from God. Norway has become a great mission field and we can still work actively for the Kingdom of God! A job offer on the national office in Norway The word spread in some circles that we were planning to move to Norway and a few mission organisations offered us jobs to various positions in Scandinavia and Norway. The national leaders of YWAM Norway, Andreas Nordli and Ann-Helen Sperrud, have asked if I can join as the third person, to lead the national office. It’s a new position as YWAM Norway haven’t had before. YWAM Norway had approximately 450 long term staff and over 100 missionaries and is one of the largest mission organisation in Norway with a yearly revenue of 8,800,000€. They are gathering several thousands of people to gatherings and events yearly and are leading a generation of young people who are not ashamed of the Gospel. Waves of young people are going out as missionaries to unreached people groups. It is going to be very exciting, and I am incredibly honoured to been entrusted to join the leadership team for YWAM Norway. It will also be an incredible step of faith for us as a family to step into this position, as none of the workers in YWAM International is being payed by YWAM, but live on financial support from churches and other individuals. The principle is basically that we trust God as the Provider when we sense that He calls us to go, even if the money is not there yet. To live this way is a blessing but also a challenge. Our 16 year old, Kaleb, will most likely not live with us as he is hoping to get accepted to a christian boarding school in south of Norway, who has an incredible community. I know how difficult it was to return from the mission field as a 24 year old, and I cannot even imagine how it will be for (young) teenagers. It is a critical time being 12/14/16 year olds, so it will therefore be good for Rebecka (14) and Eliah (12) to come to a YWAM base, where there is other teenagers who have been living in other countries and have an understanding of why they are a bit “different” than other regular Norwegian kids. Martin is actually applying for several regular jobs and will not be a full time YWAM worker as it seems like now. God has been so faithful We really take a leap of faith and trust that God will send people to stand with us in our new mission project in Norway. We have been working this same way during the last 9 years we have been working in Greece, and we have seen Gods provision even when the bank account has been almost empty a few times. We don’t yet know how much of our support will continue as we will move from Greece. But we definitely need to raise more support to be able to live in Norway. Please pray for us and ask the Lord how you can partner with us in this new season. We are trusting God for a minimum of 30 people to support us with a 100 Euro/USD a month, but we definitely need a lot of prayer as well! We are ready for new adventures together!!!
0 Comments
Å flytte til Norge har vært noe som jeg har tenkt at det kanskje blir “en gang i fremtiden”. “Framtiden” kom bare litt fortere enn hva jeg hadde trodd! Hva som er best for våre tre barn har alltid kommet før kall og tjeneste. Vi fikk vite for en stund siden at barna kommer til å miste sitt norske statsborgerskap om de ikke bor to år i Norge før fylte 22 år. Etter å ha bedt mye sammen som familie, følte vi alle at vi skal flytte til Norge sommeren 2024, før Kaleb (16 år) begynner på videregående. Ungene vil alle på kristne skoler etter at de har følgt litt med og hørt fra andre om hvordan utviklingen har gått i Norge. Barna er også “ikke helt norske” og kommer til å få et enormt kultursjokk med å komme til Norge og spesielt en sekulær skole. Vi hadde først tenkt at vi flytter til Sandefjord, og søkte inn på den kristne skolen der, men fikk vite for noen uker siden at de ikke har kommet inn. Vi følte at døren ble litt “stengt dit, selv om det hadde vært veldig hyggelig å komme tilbake til Sandefjord, til slekt og familie. Samhørighet til slekt er noe jeg virkelig har savnet med å bo utenlands i 23 år!!! Det siste året så har jeg tenkt mye på hvordan det kommer til å bli å ikke lenger “være ute i misjon.” Jeg har ikke hatt et spesielt folkeslag på mitt hjerte siden jeg dro fra Kina i 2005, men et hjerte for at alle folkeslag skal få komme nærmere Gud. Vi hadde tenkt at om vi skal flytte til Norge så må vi ta sekulære jobber, for å klare å overleve i Norge og gå ut av det som Gud virkelig har lagt ned i hjertene våre. Vi har fulgt litt med om hva som skjer i Norge og sett at Norge er en stor misjonsmark! Jeg har ikke bodd i Norge på lang tid og ser hvordan mange folk -og utviklingen i Norge har vendt seg helt imot Gud. Derfor har jeg også det siste halve året fått en lengsel etter om å kunne være med å påvirke denne utviklingen. Jobbtilbud på UiO's nasjonalkontor Etter at ryktene om at vi er på vei til Norge har begynt å gå, så har vi fått flere jobbtilbud fra misjonsorganisasjoner i Norge og Norden, som vil at vi kommer til de ulike posisjonene. Andreas Nordli og Ann-Helen Sperrud, lederne for UiO Norge, har spørt om jeg kan komme inn som en tredje person, som kan være kontorleder på nasjonalkontoret til Ungdom i Oppdrag Norge fra høsten 2024. Det er en ny posisjon som UiO ikke tidligere har hatt, og jeg er takknemlig for å fått den tilliten til å bli spurt om å gå inn i denne rollen. Det er også et stort trosteg for oss som familie siden ingen i Ungdom i Oppdrag mottar lønn for sitt arbeid, og alle er ansvarlig for selv å skaffe seg såkalte støttepartnere. Dette skjer i tro til at Gud forsørger våre behov og at vi som arbeidere «er vår lønn verdt». Å leve slik er både en velsignelse – men det kan også være krevende. De andre misjonsorganisasjonene som vi har fått forespørsler fra, er også basert på støttepartnere, så vi hadde stått i samme økonomiske situasjon med de andre organisasjonene. UiO er (sammen med NLM, Norsk Luthersk Misjonssamband) den største misjonsorganisasjonen i Norge og samler mange tusen mennesker på ulike events i året og har en omsetning på over 100 millioner kr i året. De er med på å lede en generasjon unge mennesker i Norge som ikke skammer seg over evangeliet og ser nye bølger av unge mennesker som reiser ut som misjonærer – særlig til unådde folkeslag. Nå har Ungdom i Oppdrag har cirka 450 stab rundt om i Norge pluss over 100 langtids misjonærer. Så det skal bli kjempespennende å komme inn i lederteamet og få være med å jobbe for at unge mennesker skal komme i brann for Gud og se nye misjonærer reise ut i misjon! Kaleb, på 16 år, håper på å komme inn på en kristen videregående skole, og kommer troligtvis ikke bo sammen med oss. Jeg vet hvor vanskelig det var å komme tilbake fra misjonsfeltet som 24 åring, da jeg kom fra Kina, og har gruet meg for hvordan det kommer til å gå for barna. De er i en kritisk tid som 12/14/16 åringer, så det kommer til å bli veldig bra for Rebecka (14) og Eliah (12) å komme til Grimerud, der det finnes andre tenåringer som også har vært misjonærbarn og bodd utenfor Norges grenser, og har en forståelse for at man er “annerledes”. Martin søker på diverse “vanlige jobber” og kommer ikke til å være fulltid UiO arbeider. Gud har vært trofast Vi går virkelig ut i tro om at Gud kommer til å forsørge for oss og sende mennesker rundt oss som vil være med i vårt nye misjonsoppdrag på “hjemmebane” i Norge. Vi har jobbet på denne måten under tiden vi har arbeidet i Hellas, og sett at Gud har forsørget oss, selvom bank kontoen har vært nesten tom den siste uken før vi vet at lønnen blir satt inn. Vi har vært sendt ut av Misjonskirken i Finland (90% av vår support er fra Finland) OG UiO Norge under tiden vi har jobbet her i Hellas. Hvordan det blir med økonomisk støtte fra Finland da vi avslutter her i Hellas, så vet vi ikke enda, men vi er uansett langt fra å klare oss i Norge. Vil du være med å invistere i misjon i Norge? Be gjerne for oss og spør også Gud om dette er noe som du/dere/din menighet vil være med å stå sammen med oss i. Vi ber Gud om å sende minimum 30 personer som kan være med å støtte oss økonomisk med 1000 kr (100€) i måneden, Vi er klare for nye eventyr sammen!!!
Det känns som om mycket har hänt redan detta år trots att vi ännu bara är i februari. Kaleb har fyllt hela 16 år och han fick fira med sina vänner. Vi brukar inte lägga ut så mycket pengar på ett kalas, men eftersom han firade sin sista födelsedag här och han har många vänner som han ville bjuda så ville vi unna honom lite extra. Det blev paintball i några timmar med elva av hans vänner och efteråt hade HE gjort mexikansk mat till hela gänget. Vi lät dem ha huset för sig själv och vi kom hem först efter midnatt. Kaleb har verkligen förtjänat att bli firad eftersom han också jobbat hårt hela hösten med skolarbete. Han ska söka in till videregående (gymnasiet) med sitt betyg från höstterminen. Hans betyg från hösten blev avsevärt bättre än tidigare! Vi tror att han ska kunna klara av intagningen till Lyngdal Kristne Vidaregående skole, dit han helst önskar sig. Han har under de senaste månaderna gått på eftermiddagsskola 2 timmar varje dag , efter att han kommit hem från skolan. Nu under vårterminen kan han mer och mer börja förbereda sig för övergången till den norska skolan. Han har också blivit en aktiv medeldistanslöpare som tränar löpning nästan varje dag. Hans huvudmål är egentligen offroad triathlon (xterra.com) som ordnas här i Grekland i april. Efter nyckelben skadan bör han ännu vara försiktig, men att löpa och simma passar bra. Cyklingen måste han vara lite försiktigare med ännu, men att cykla terrängcykling är tryggare än att cykla downhill. Eliah har igen utmärkt sig i fotboll. En scout från AEK (just nu Greklands bästa klubb på seniornivå) har sett på några av Eliahs lags matcher i futsal och de ville testa honom i sitt akademilag under 12 år. Han var med på en träning och det var tänkt att han skulle vara med på flera träningar och även träningsmatcher. Men en morgon innan han skulle åka på träningsmatch förstod vi på honom att han inte alls ville åka. Han sade med gråten i halsen att han inte ville byta lag. Vi försäkrade honom om att det är han själv som väljer vilket lag han spelar med. Han är ju ännu bara 11 år och ska få lov att spela med sina vänner om han vill det. Man tar fotbollen lite mer seriöst i tidig ålder här bland storklubbarna. Det är en kamp om att få de bästa spelarna redan i 10-11 års ålder. Vi är tacksamma över att vi har en tjej i familjen som balanserar upp testosteronnivån i familjen. Men hon är ju också aktiv och gillar idrott som de flesta andra i familjen! Rebecka gymnastiserar och tränar flitigt inför en nationell gymnastikfestival på Kefalonia (ö i Joniska havet) som hon och hennes klubb ska vara med på i sommar innan vi flyttar härifrån. Hon trivs också med att sysselsätta sig själv och är ofta väldigt förnöjd. Skolan verkar inte vara något problem i år. Hon är omtyckt av lärarna och vi har sagt att hon får ta det lite lugnare eftersom hon hamnar gå om andra året på högstadiet nästa år i Norge. När barnen var små så bad vi över dem och frågade Herren om ledord för dem alla. Det är spännande att se tillbaka på dessa ord och se hur mycket som stämmer. Vi vet ju inte allt ännu om dem men vi har fått en försmak! Kaleb fick t.ex. sitt namn på grund av att vi upplevde att han hade en annan ande i sig, precis som det som står om Kaleb i Gamla Testamentet. Kaleb hade en trons ande som såg möjligheter framom svårigheter. När Rebecka blev barnvälsignad så fick någon ordet “pelare”. Hon är vår mest pålitliga av våra barn och blir mer och mer trygg i Jesus. Hon har inte haft mycket av tonårstrots och inte behövt gå många krokiga vägar för att förstå vad som är bäst för henne. Hon är den som kan sitta och läsa Bibeln för sig själv och njuter av att lyssna på lovsång! När Eliah hade sin barnvälsignelse så kom ordet “glädje” till oss. Han bidrar med mycket glädje i vår familj. Hans bravader på fotbollsplan och hans lekfullhet har verkligen gett oss extra glädje! Han har också ett härligt skratt! Ny medarbetare som tidigare blivit dömd till döden på grund av sin tro Vi har en ny medarbetare i vårt team som når ut till flyktingar. Han kom som flykting hit till Grekland för ett halvt år sen. Han är från Egypten och heter Haysam. Hans livsberättelse är något av det mera ovanliga slaget. Han blev såld av sina kristna föräldrar när han var baby eftersom de inte hade råd att ha honom. Han såldes till en muslimsk familj som fostrade honom att bli en islamist. Han blev senare kristen och dömdes till döden eftersom han konverterade från islam till kristen tro. Han blev illa torterad men lyckades fly efter att man lämnat honom för döden ensam ute i öknen. Han berättar att Jesus har hjälpt honom och han säger ofta tack till Jesus trots vanskligheter. Han flydde till Libanon, men måste fly därifrån efter att de egyptiska myndigheterna krävt att han utelämnas. Han kom då via Syrien och Turkiet till Grekland med en gummibåt. Man märker att han gått igenom mycket men också fått se att Jesus har varit trofast och hjälpt honom. Han har inte så mycket att vara rädd för. Han förstår att Jesus kan rädda honom från alla situationer, t.om döden. Pga tortyr och annat så har han haft en del hälsoproblem. Han hamnar åka in till sjukhuset flera gånger i veckan och har följaktligen haft svårt att hitta ett arbete här i Aten. Därför har han inte heller kunnat betala sin hyra på länge. Han fick tack och lov lite hjälp av Martyrkyrkans Vänner, som är en organisation i Finland som hjälper kristna som hamnar lida för sin tro. Han brinner för att berätta om Jesus till andra så han är med oss när vi går ut till Victoriatorget två gånger i veckan. Han har flera kontakter till araber som kommer från en muslimsk bakgrund som han besöker regelbundet för att undervisa dem vidare i tron på Jesus. Vi är så tacksamma för alla våra barn! Gud har gett oss tre jättefina gåvor!
Förra veckan var vi tvungna att avlysa vårt program inne i stan på grund av att Erdogan kom på statsbesök. Relationen mellan dessa två länder har inte alltid varit så bra, men det verkar som om det finns förhoppningar om att relationen förbättrats sedan Turkiet i fjol drabbades av den katastrofala jordbävningen (Grekland skickade hjälparbetare till Turkiet). Hursomhelst så stängde man ner större deler av Aten och flera passade på att demonstrera dagen innan han kom. Vi skulle annars ha gått ut på outreach vilket vi gör två gånger i veckan. Vi går då till Viktoriatorget (central plats i Aten) där vi kan träffa flyktingar som finns i området. Vi bjuder på kaffe och te samt möjlighet att sätta sig ner för att samtala eller bara spela schack. Men det brukar också kunna vara en plats där demonstrationer sker, eftersom stadens anarkister finns i närheten och många fattiga bor i området. För ca en månad sen fick vi snabbt packa ihop våra grejer för att ett gäng anarkister plötsligt började använda våld mot polisen. Vårt team kom sig undan i sista stund men en av våra teammedlemmar glömde sin Bibel kvar i det att han sprang bort och den kom i händerna på en av demonstranterna som kastade den och mycket annat mot polisen. De flesta gånger går det lugnare för sig när vi är ute på gatan och vi känner oss sällan rädda. Kaleb har blivit skadad igen. Andra gången på sex månader så bröts nyckelbenet på höger sida (bra att han är vänsterhänt). Mountainbiking är en rolig, men lite för farlig sport tycker vi. Han ville så gärna åka på tävlingen med sina vänner, men redan efter tredje åket så föll han och stötte dessvärre samma nyckelben som tidigare. Livet blir mycket tråkigare och jobbigare när man är en handikappad som tonåring. Han är annars van att träna och är aktiv sex till sju dagar i veckan. Läkarna var ännu förra veckan osäkra på om det kommer att växa ihop av sig själv eller om det måste opereras. Bönesvar att benet växt ihop utan att vi behöver tänka på operation. Fördelen är att han nu har haft mera tid att satsa på skolarbete. Han går på extra undervisning på eftermiddagarna för att höja sina vitsord så att han kan komma in på Videregående skolen i Lyngdal till hösten. Han fick förfrågan om han ville dela ett vittnesbörd i Glyfada Christian Center på söndagsgudstjänsten. Han har gått aktivt där det senaste halvåret och fick nu berätta om vad Gud har gjort i hans liv. Att höra sin egen 15-åring berätta om hur tacksam han är för att han vuxit upp i en kristen familj, trots att det varit jobbigt ibland och om sitt Gudsmöte han fick på familjelägret i sommar, gjorde mig knäsvag. Herren har verkligen varit trofast och jag känner mig ödmjuk och oerhört tacksam för att Han ger oss det vi ber om! Under det senaste året så har vi sett en stor förändring i hans liv! Han kollade igenom sina egna bilder i sin telefon häromdagen och insåg själv hur omogen han var för ett år sen! Vi kan inget annat än att tacka Herren. Det är vishet i bibelordet från Matt 10:28. “Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.” Ingen vill förstås se sina barn skada sig, men det är mycket värre ifall deras själ blir skadad än deras kropp! Julpåsar till flyktingar i Aten James (vår afghanska kollega) har en julinsamling på gång för att sprida lite mera glädje och goda nyheter till flyktingar som finns i Aten under juldagarna. Genom vårt arbetet så träffar vi varje vecka ca 100 flyktingar i centrala Aten. Många av dessa människor har aldrig hört vad julen handlar om, så det är en ypperlig möjlighet att kunna glädja och även dela evangeliet med dem under denna högtid. Vi har som mål att kunna ge ut 200-300 påsar. Då behöver vi ca 2000-3000 euro. Påsarna fyller vi med mat, en överraskning och några bibelord som förklarar vad julen handlar om! Vill du vara med så får du gärna det! En påse är värd ca 10-15€. Ger du 50€ så räcker det alltså till ca 5st julpåsar! Om du vill ge en julgåva så kan du gå in via länken som James använder eller ge till vårt insamlingskonto i MKF (meddela gärna mig då personligen så vet vi att pengarna finns på kontot, min epost är [email protected])! Vårt insamlingskonto via Missionskyrkan: Missionskyrkan i Finland FI5740551020257071 Ref nr: 00000 35907 James har en egen understödssida. När du väljer vart pengarna ska gå så välj alternativet “Greece special project”. Då går pengarna oavkortat till julprojektet. Här är länken: https://secure.lglforms.com/form_engine/s/1Y1ujD3fumeQUoqolvi1cg Ta kontakt ifall det är något ni undrar på! Hälsningar Sandås familjen! Här möter vi alla sorts människor på Victoriatorget i Aten.
En fördel med att bo i Aten är att man bor ganska centralt med tanke på omvärlden. Det är nära Europa, Asien och Afrika. Kanske inte så konstigt att Atens hamn (Pireus) är en av världens livligaste hamnar. Aten är en strategisk plats på många sätt, och inte minst med tanke på mission. Möten med människor från Ryssland i Georgien I början av oktober åkte jag och några andra från UMUs frontmissionsteam i Europa till Georgien för att undervisa om lärjungaträning, bibelöversättning och onådda folkslag. Georgien är ett intressant land som också gränsar till Turkiet. De flesta elever var ryssar, men där fanns också armenier, kazaker, kurder och människor från andra folkgrupper i forna Sovjet. Några hade kört flera dagar för att komma dit från östra delar av Ryssland. Vi fick direktiv om att inte prata om politik från scenen. Men det var oundvikligt att inte notera vissa saker. Någon i vår grupp beskrev det som elefanten i rummet som man inte vågar adressera. Ryssar känner ett utanförskap i våra kristna sammanhang. De får inte vara med i Europa längre och inte heller röra sig fritt som tidigare. De lever med en ständig risk att bli en del av mobiliseringen eller bli utsatta för farliga situationer. Några av ryssarna berättade om en händelse där en tidigare soldat nästan sprängde upp deras hem, eftersom han inte tyckte om dem. Han hade samlat på sig vapen i sitt hem efter att han kommit hem från fronten. En kväll tog han en granat och kastade in på deras gård, tack och lov detonerade inte granaten. Från det ena kriget till det andra Vi har haft många besök under oktober månad. Det blev mer än vi hade tänkt oss. HEs syster och hennes man var här på besök i början av oktober och vi åkte bl.a tillsammans till Meteora, vilket är en av Greklands finaste platser. Där finns bergsformationer som är unika och mycket hisnande. Bergstopparna ser ut som höga pelare som blivit slipade. Uppe på topparna finns flera kloster som har byggts på 1300-talet. Flera av dem är ännu aktiva med munkar som bor i dem. Det är dock ingen avskild plats eftersom många turister besöker klostren varje dag. Efter att Marianne och Terje hade åkt så väntade flera nya gäster. Vi visste att vi skulle få två nya gäster från Norge, men inte att vi skulle ha 8 personer till. En familj ringde oss nämligen från flygplatsen tidigt en morgon. De undrade om det fanns något boende någonstans för dem. Vi förstod fort att de var i nöd behövde hjälp. Familjen hade totalt sju barn, varav sex var med dem. Den yngsta var 8 mån och den äldsta 14 år. Vi sade ja till en till två nätter, men insåg ganska snart att de behövde vara lite längre. Familjen hade varit tvungen att fly Israel på kort varsel pga den eskalerande konflikten. Frun i familjen hade blivit ordentligt rädd och inte sovit bra på flera nätter efter att bl.a. en raket hade slagit ner nära deras hus. Hon led av tydliga posttraumatiskt stressyndrom. HE blev både barnskötare och kokerska när jag inte var hemma. Vi pratade med våra barn om deras situation och att de behövde få bo i vårt hus en tid eftersom de just nu behöver vår hjälp för att klara vardagen. De berättade om rädslan som flera i Israel har i och med att flera terrorister ännu kan vara kvar i landet. Flera gömmer sig troligen ännu och väntar på rätt tidpunkt att slå till. Svårt att förstå vilken stress det påför en mamma med sex små barn. Också i denna konflikt finns det människor på båda sidorna som lider mycket. Samtidigt som jag lätt kan förstå Israels situation efter det grymma som hände den 7 e oktober, så väljer jag också att lyssna till andra sidans lidande. Min arabiska kristna bror frågade mig om jag stöder Israel även när de dödar tusentals oskyldiga barn. Jag måste tänka efter och insåg ganska fort att jag inte kan rättfärdiggöra det på något vis. Hämnd löser inga konflikter enligt min mening. Våra kristna arabiska syskon är vittne till hur oskyldiga människor dagligen lider av Israels bomber. De lämnar ingen oberörd. Jag tänker att det måste finnas en annan väg att gå än att behöva välja sida. Om vi kan visa att vi ber för bägge folken så kommer de också att lyssna till fridens evangelium, vilket jag ser som vår uppgift att förmedla i situationen. Jag vill inte sätta mitt hopp till en statlig makt, men till Jesus, Kungars kung med ett evigt rike som inte vacklar. Våra vapen är inte av denna världen, men det är att övervinna det onda med det goda. Redan på Jesu tid var ju judarna under ockupation och lärjungarna hoppades att Jesus skulle upprätta Israels rike. Jesus säger inte emot dem om Israel, men hans vision visar sig vara mycket större än Israel, det innefattar alla folk på jorden. Israel har en viktig roll i att vara en välsignelse för alla folk, men det står också att alla Abrahams efterkommande skall bli välsignade, så även Ishmaels barn. Jag väljer därmed att be för och hjälpa människor, oberoende om de kommer från Israel eller Palestina. Vem vet, kanske nästa familj som vi hjälper är från Palestina. Jag väljer att inte sätta upp någon flagga på sociala media eftersom båda sidor behöver få ta del av fridens evangelium. Tack vare hans försoning så kan vi leva i försoning med människor runt oss. Detta tror jag är lösningen. Den onde kommer för att stjäla, döda och förstöra. Jesus kommer för att ge liv i överflöd! (Jag är medveten om att vi som kristna kan ha olika åsikter i denna fråga och jag respekterar det. Som missionär är det viktigt för mig att se människor mer än politiska eller religiösa agendor. Vill inte ha diskussion på sociala nätet, kontakta mig hellre direkt). edit. Familjen som ser på solnedgången vid Meteora!
Det var en chock för kroppen att komma tillbaka till värmen här i Aten. Vi har inte aircondition och det gör att det blir lite tungt. Dessutom har vi haft några skogsbränder som härjat runtomkring Aten. Det gör att luften blir sämre och längtar efter regn. Förra veckan så kom ju regnet med besked. Vi gick från att det var 37 grader och skogsbrand till att var ca 20 grader och översvämningar. Vi hade besök av en familj från Finland under förra veckan. De fick verkligen uppleva hur det är i Grekland när himlen öppnar sig och gatorna blir till floder. Det blev inte så många dagar på stranden men det finns mycket annat man kan göra här! Familjebeslut angående framtiden Idag började skolorna här i Grekland! Kaleb börjar alltså sista året i högstadiet, Rebecka på åttan och Eliah på sexan. Äntligen lite mera rutiner, kan man som förälder känna efter en lång sommar med många olika inslag. Sommaren innebar många fina dagar i Finland med familj och vänner, mammas begravning, familjeläger i Sverige och sen några veckor i Norge där vi också fick tid till att tänka och be över vårt nästa steg som familj. Stanna eller flytta var det stora spörsmålet? Vi fick låna en stuga på sörlandet några dagar och fick då möjlighet att lyssna på varandra och lyssna in vad Gud vill säga till oss som familj. Kaleb fick också besöka en kristen vidaregående (gymnasium) skola i Lyngdal som han fick ett bra intryck av. Så efter att vi kom tillbaka hit tog vi till slut ett gemensamt beslut att vi kommer att flytta till Norge nästa år(!). En bidragande orsak till att det blir Norge är att man från Norge numera kräver att barnen bott minst två år i Norge för att man senare i vuxen ålder ska få behålla sitt norska medborgarskap. Vi har aldrig bott i Norge som familj och det kommer bli en stor omställning. Känns både spännande och skrämmande. Be gärna för Kaleb och hans hösttermin på högstadiet. Han behöver höja sina vitsord fram till julen för att han ska ha chans att komma in på KVS Lyngdal. Om han kommer in så flyttar han i så fall in på internat i Lyngdal KVS. Vi andra kommer troligtvis att flytta till østlandet. Vad vi kommer att jobba med vet inte ännu. Vi är öppna för förslag! Vi kan troligtvis fortsätta i UMU (UiO), i alla fall på deltid. Men som ni förstår så är det många frågor som vi inte vet svaret på ännu. Ångest? Det är lätt att få ångestkänslor när man står inför förändringar eller stora utmaningar. Ångest i sig är inget illa (alla har vi någon form av ångest ibland), men det är hur vi klarar av att hantera ångesten som är avgörande. Vi fick hjälpa vår dotter att hantera sina känslor inför skolstarten förra veckan. Förutom sin grekiska skolgång så läser barnen från och med i höst också norska på Globalskolen. (Vi har förresten fyra språk som används regelbundet i familjen). Kändes som om arbetsmängden och kraven hopade sig och gjorde att det kändes övermäktigt. Resultat blev en massa känslor som kom ut på en gång. Jag tänkte att hon behöver förstå att känslor inte alltid samstämmer med verkligheten. Våra känslor kan lura oss till att tro sånt som inte är sant. Därför fick jag intala henne att hon kommer att klara det bra, bara hon tar en sak i taget och att hon nu först behöver få lugna sina tankar. Det kan man göra genom att lyssna på lovsång, läsa Bibeln eller göra något annat som får henne på andra tankar (förutom mobilskärm). Vi bad också tillsammans att Jesus skulle hjälpa henne att se det som är sant och att Hans frid ska få råda i henne. Situationen svängde och blev en helt annan utöver dagen. Senare på kvällen tänkte jag på berättelsen i 2 Kungaboken 6:12-21 där det berättas om Elisas tjänare som drabbas av ångest när fienderna omgiver dem. Elisa ber då att Herren ska öppna hans ögon så att han ser verkligheten. Han såg då att det var flera som var för dem än de som var mot dem. Guds verklighet är sanning, som övergår vårt förstånd och våra känslor. Den är en jätteviktig insikt i livet. Det är mycket tal om våra känslor i vårt samhälle. Man ska förstås ta känslor på allvar men det innebär inte alltid att känslor återspeglar verkligheten. Sista året i Grekland Vad vill vi prioritera under vårt sista år här? Kaleb kommer att behöva jobba extra hårt i skolan för att få bra betyg, medan de två andra inte har några som helst krav på sig. Det mesta av det som vi är med på eller som vi startat upp är inte beroende av oss, tack och lov. Det kommer inte att sluta bara för att vi flyttar. Vi vill förstås hålla fast vid en del av kontakterna vi har byggt upp här och på andra ställen i världen. James (afghan) som vi fått hjälpa, vill i höst starta en ny afghansk husförsamling, vilket jag har lovat att hjälpa till med. För HE känns det viktigt att få fortsätta att hjälpa utsatta kvinnor genom det nätverk (New Start) som hon är med i. HE föreslog att vi i familjen skriver ner en lista på sånt som vi vill göra innan vi flyttar. Vi vill bl.a. hinna gå på en konsert inne vid Akropolis. Nedanför Parthenon (templet) finns en antik amfiteater som har en exceptionell akustik och känsla. Grekland kommer att förbli i våra hjärtan. Landet som har en blandning av både öst och väst har präglat oss och inte minst barnen som vuxit upp här i 8 år. Kaleb vill gärna flytta hit tillbaka säger han. Jag minns att vi fick ett profetiskt ord i samband med vår flytt hit. Budskapet var att det är barnen som kommer att se resultatet av det arbete som vi påbörjat. Spännande att få se hur det blir! Tacksam för alla som ber för oss här! Vi besökte förra veckan Aeropagen (med Akropolis i bakgrunden) tillsammans med familjen Ventin!
Sommaren rusar iväg, men idag passar det bra att stanna upp eftersom det utlovats stora mängder regn. Vi är som bäst i Norge hos HEs föräldrar och hälsar på familj och vänner. Vi åkte till södra Finland under midsommaren och fick två dagar senare besked om att mamma/farmor/svärmor Alfhild hade flyttat hem under söndagsmorgonen. Mamma har haft en lång tid av sjukdom (Alzheimer och vaskulär demens). Det kändes som en chock, men också som en lättnad att hon nu fick gå hem till Far. Vi var inte på plats när det hände, men vi, tillsammans med mina två andra syskon och familj fick vara i direkt kontakt med pappa och övriga familjen när de satt runt hennes säng just efter att man konstaterat att hon dött. Det kändes bra att vi var nära familjen och fick prata om mamma tillsammans. Många gamla minnen kom till liv. Mamma har betytt mycket för vår familj och den gudstro som vi alla syskon har. Hon hade en längtan efter mera i sin tro på Gud och Gud mötte verkligen hennes längtan på ett underbart sätt genom att hon fick uppleva den Helige Ande. Det finns en youtube video där hon själv beskriver sin upplevelse. Här är länken: (6) Life in Him - Sommarsång i Åkerblomsparken - YouTube (spola fram till 21:35). Efter besöket i Finland så åkte vi en vecka på familjeläger i södra Sverige. Mitt i de svenska skogarna samlades cirka 50 - 60 norska familjer på Flämslätt kursgård. Det var UMUs familjearbete i Norge (Familie fokus) som ordnade lägret. Vi fick komma in “köksvägen” som missionärsfamilj. Utan sponsring skulle vi inte ha haft råd att delta. Temat var frimodiga familjer. Kaleb tyckte det var det bästa lägret han varit på. Trots att han inte kände någon från tidigare så var han frimodig nog till att söka sig till nya vänner och umgicks med de flesta i hans ålder. Våra barn hade stundvis lite svårt att förstå nynorska dialekterna som pratas av Rogalänningarna. Det var speciellt underbart att se ungdomarna på lägret. Under en kvällssamling var det ungdomarna som bjöd in oss vuxna till en lovsångs- och förbönskväll. Ungdomarna bad för oss vuxna och vice versa. Kaleb var ett föredöme för många av de andra ungdomarna genom hans frimodighet och även Rebecka och Eliah fick flera nya vänner. Alla åldersgrupper hade eget program på morgonen och kvällen och under dagen ordnades ofta gemensamt program. Vi föräldrar hade undervisning om hur vi kan bygga nära relation till varandra. Något som vi upplevde vi behöver just nu. Vi har upplevt att det finns mycket som vi behöver förbättra. Inte alltid så kjekt att ta itu med utmaningar i en relation, men ack så viktigt för att man ska kunna växa vidare tillsammans. Som vi nämnt tidigare så bör vi också bestämma oss inför framtiden snart (hösten 2024). Känns som det största beslutet någonsin som vi stått inför som familj. Vi har inte haft så mycket tid ensamma som familj under försommaren och sommaren, vilket gjort att vi inte kommit så långt vidare i vår process. Men vi ska besöka en kristen vidaregående skola (gymnasium) här i Norge nästa vecka. Eventuellt kan det vara ett alternativ för Kaleb nästa år. Vi åker tillbaka till Aten om cirka två veckor. Vår hyresvärd bestämde under försommaren att vår hyra skulle höjas igen nu i augusti. Hyrorna håller på att skena iväg i det område vi bor. Vår ekonomi är redan på gränsen av vad vi klarar av, så vi vet inte hur vi ska tackla höjningen på 200€ till per månad. Troligtvis måste vi oberoende byta bostad inom ett år pga att hyran höjs. Många frågor som vi inte vet svar på just nu, men vi väljer att förtrösta på Herren. Vår älskade mamma/svärmor/farmors begravning i Kvevlax
Sommar och sol(!), skulle man kunna tro i Grekland just nu. Men faktum är att denna månad inte varit som den brukar. Inget illa, men vi har haft det molnigt och fått lite småregn i maj och början av juni, vilket inte hör till vanligheten. Vissa säger att en kallare juni månad innebär att resten av sommaren blir het, andra menar att detta beror på vulkanutbrottet på Tonga ifjol. Hege-Elise jobbar hårt och jag har fått stå lite mera i bakgrunden under våren. Hon kom denna vecka hem från en regional konferens i Budapest. Hon är superduktig på att ordna konferenser och evenemang och vet vad som ska göras. Nästa utmaning för henne är redan nästa vecka när hon åker till Uganda. Det blir en stor internationell konferens (YWAM Frontier Mission, Full Nets) där församlingsplanterare från hela världen samlas (främst från Afrika). Det finns många församlingsplanterare i Afrika som tack vare konferensen får möjlighet att bli tränade och uppmuntrade. Många av dem jobbar i små team i muslimska byar och städer med ständigt överhängande hot. Hege-Elise är alltså spindeln i nätet som ska se till att både afrikaner, asiater och västerlänningar ska kunna arbeta tillsammans. Ingen liten uppgift men ett äventyr som hon inte kommer att glömma! Be gärna för henne! Hon jobbar långa dagar och gör sitt yttersta för att få allt att fungera. För oss andra fortsätter vardagen ännu ett litet tag. Kaleb och Rebecka har inga vanliga skoldagar i juni, endast examensdagar. De övriga dagarna är det tänkt att de ska vara hemma och läsa. Inte alltid så lätt när vädret är skönt och man kan sova längre på morgonen. Skolorna slutar den 15e juni. Nästa vecka ser vi fram emot att få besök från Sundom, min bror Matias och hans familj! Det ska bli roliga dagar, framförallt för barnen när de får sina kusiner på besök! Den 23e åker vi tillsammans med min brors familj till Finland. Vi kommer att fira midsommar i Sibbo tillsammans med min systers familj! Sen åker vi upp till Österbotten. Om det finns någon som har en extra bil stående i Österbotten under juli månad (fram till 23e) så lånar eller hyr vi den gärna! Kontakta mig (Martin) på min mobil nr: +306945229257. Hege-Elise kommer en vecka senare när hon kommit tillbaka från Uganda. I slutet av juli åker vi till Sverige och sen vidare till Norge innan vi kommer tillbaka hit. Vi kommer också att ha med oss vår favorit olivolja från Kalamata! Om man vill säkra sig en flaska eller två så bör man helst reservera på förhand. Vi har endast med oss en begränsad mängd. Priset är 25 euro/liter eller 300 NOK/liter. Denna vecka tog vi också farväl av våra svenska vänner (familjen Hedlund) som speciellt jag, Martin, jobbat tillsammans med och som vi haft hemförsamling med under de senaste åren. Det kändes som ett stort tomrum som de lämnade efter sig när de åkte iväg. De bodde de sista dagarna här hos oss och de flyttade sitt flyttlass tillfälligt hit till oss några dagar. Tacksamma för den tid vi fick tillsammans här! Sandås familjen Fyra bröder i Herren från fyra olika länder som jobbat sida vid sida här i Aten och Bulgarien. Vi tog farväl av Håkan och hans familj men fortsätter att ha kontakt!
Sommaren är nära och plötsligt har ett till läsår gått. Hege-Elise har rest och kommer ännu att resa en del under våren och försommaren. I maj åker hon till Budapest för att hjälpa till med en regional UMU konferens och i juni åker hon bl.a. till Uganda(!) för att hjälpa till med de praktiska arrangemangen för en stor internationell konferens som UMUs frontmission anordnar. Jag får sikta in mig på att vara ensam hemmapappa under några veckor! Kaleb som annars blir mer och mer självständig behöver nu just mera hjälp eftersom han håller sin högra arm i en mitella efter att han föll med sin mountainbike och fick nyckelbenet avbrutet på två ställen(!) Tråkigt för honom just nu och inte helt som han hade tänkt sig, men ändå tacksam att det verkar kunna växa ihop utan större ingrepp. Helt otroligt egentligen hur vår kropp är skapad så att den kan hela sig själv. Skulle han ha varit vuxen så hade han hamnat på operationsbordet. Förstår inte människor som på allvar kan mena att våra kroppar inte har någon skapare (designer). Den är ju långt bättre utvecklad än någon apparat som vi människor har lyckats skapa. Camping i Grekland Vi fick ett skönt avbrott i och med påsken. Vi hade flera olika besök fram till påsken så vi bestämde oss att åka bort några dagar när barnen ännu hade påsklov. Vi tältade tre dagar på en campingplats i Peloponnesos och provade att sova en natt på en öppen strand i Epidavros, nära den kända “sunken city”. Vi kunde simma 40 meter ut från stranden och se ruinerna under vattnet. Vi vet att det finns mycket att upptäcka i Grekland så vi ville också se en vulkan som finns på en halvö i Peloponnesos. Halvön heter Methana och som namnet säger så är det en del gaser (metan) som sipprar ut där i och med att där också finns en vulkan som anses vara aktiv men i en vilofas. Det är 300 år sen den hade utbrott. Vi klättrade upp till en topp där vi kunde se stelnad magma blandat med stora klippblock som brutits loss från berget. Vi insåg vår litenhet i förhållande till de krafter som hade orsakat utbrottet. Mäktigt och fascinerande på många sätt. Många tappar hoppet om en framtid i Grekland Det är många flyktingar som kommer från Mellanöstern hit till Grekland i hopp om ett bättre liv. Antingen har de flytt pga en önskan om bättre utbildning- och jobbmöjligheter för sig själv och barnen eller från krig och förföljelser . Det är dock många av dem som efter en tid börjar känna sig hopplösa och tappar tron på att Grekland är den plats där de kan bosätta sig och få ett “vanligt liv”. Man hamnar vara extra målmedveten och självständig för att ta sig fram här som flykting. Systemet är inte alltid till ens fördel. Allt blir inte serverat på ett fat som vissa andra länder gör när det gäller skolgång och språkinlärning. Speciellt under försommaren och sommaren är det många som försöker ta sig vidare till Europa. Det är då lättare att blanda sig med alla turister, speciellt ifall ID-korten fejkade. Den afghanska familjen som vi fick döpa här under hösten (som hade bott ett år i Kristinestad) försökte bo här när de blev deporterade från Finland. Pappan och deras äldsta son (16år) fick några tillfälliga jobb som fruktplockare under vintern (300 euro/mån trots att de jobbade 10h/dag 6 dagar i veckan). Vi ordnade en lägenhet för dem här i Aten och en församling i Finland som de kände hjälpte dem med hyran. De tre yngsta barnen fick börja i skolan. Men ganska fort ville de två yngsta barnen inte gå längre i skolan. Deras skola fick inga extra resurser för att hjälpa dem med grekiska språket, vilket gjorde att de bara satt i klassen utan att förstå någonting. Nu har de åkt vidare till Tyskland i hopp om att myndigheterna där inte ska skicka dem tillbaka hit igen, på grund av den dåliga integreringen här i Grekland. I Finland väljer man att endast beakta det sk “Dublinavtalet” (asylansökan behandlas bara i det första land du ansöker om asyl i) och skickar tillbaka flyktingar till Grekland utan att ta i beaktande den situation de hamnar i där. I Tyskland tänker man inte lika svart-vitt, utan förstår att Grekland har en utsatt situation i jämförelse med andra länder i Europa. Norden i sommar Vi kommer att besöka Finland och Norge under sommaren, samt en veckas familjeläger i Sverige! Blir roligt att få möjlighet att träffa familj och vänner igen! Söndagen den 16e juli planerar vi bl.a. en gudstjänst på vår sommarstuga i Oravais (Missionskyrkan i Vasa). Alla som vill och kan är välkomna dit! 24e juli åker vi till Sverige och är med på ett norskt familjeläger en vecka. Sen åker vi vidare till Norge och får träffa släkt och vänner där innan vi åker tillbaka. Under sommaren har vi sagt att vi kommer att beslut om framtiden efter nästa sommar. Frågan vi ställer oss är ifall det ska bli en fortsättning här eller ej. Vi har börjat prata med barnen och försöker också undersöka vilka skolmöjligheter vi har här och andra platser. De senaste veckorna har vi fått ha besök av flera fina vänner! Vi hade bl.a. förmånen att ha besök av familjen Grönlund från Sundom (Finland). Eftersom det var sportlovsvecka i Finland så åkte vi två dagar slalom. Vi bodde en natt tillsammans nära skidbacken och fick njuta av att vara utanför storstaden i den tjusiga lilla staden Kalavryta (2,5h från Aten). Förutom slalom så fick dom också möjlighet att se Akropolis inne i Aten, en spännande grotta i vår närmiljö med massa historia och mountainbiking med Kaleb.
Vi har också haft besök av våra amerikanska vänner Rebecka och Emma Stuart som tidigare bodde här i Grekland under ett års tid. Hege-Elise och (vår) Rebecka fick möjlighet att tillsammans med dem åka ut på en tjejtur till en av de närliggande öarna (Agistri). En pytteliten ö en timme från Atens hamn. De hyrde elcyklar och fick se hela ön på en dag! Man glömmer lätt att vissa vanliga företeelser här kan ses som unika upplevelse för en nordbo (eller nordamerikan) på besök. T.ex att vi har palmer utanför huset och att vi har egna citrusfruktträd och sharonträd i trädgården. Eller att trafiken här kan te sig något annorlunda när man plötsligt ser mopedister som kör sick sackande (utan hjälm) genom trafiken. Att köra bil här i Aten kan lätt upplevas som stressande om man är van vid nordiska småstäder eller byar. Ett fenomen här i Grekland som vi ofta skrattar åt är hur man använder varningslampan i bilen. Den används flitigt här, så fort du gör något avvikande i trafiken. T.ex ifall du stannar tillfälligt på en plats som inte är avsedd för parkering eller om du måste köra mot enkelriktad (endast i nödfall). Ganska pragmatiskt tänk i trafiken här (ända tills olyckan är framme). Det finns många saker som vi älskar med Grekland. T.ex. den säsong som vi nu håller på att gå in i är bara helt underbar. Påsken firas en vecka senare än i Norden men den firas i två veckor, inte bara en lång helg som i Finland. Vädret är behagligt och skönt medan många träd står i blom och man kan både röra sig uppe i bergen eller nere på en strand. Man kan nu också förvänta sig att vädret kommer att vara soligt och varmt för det mesta. En annan sak som vi uppskattar med Grekland är att barnen i lågstadiet inte nödvändigtvis har en egen smarttelefon. Vi har därför kunnat ha en regel om att våra barn får en smarttelefon först när de fyller 12 år. Ännu bättre skulle vara 15år. Det att vi kan kombinera missionsarbete med att få bo i ett land där naturen är hisnande vacker med både höga fjäll och fina stränder är också en otrolig välsignelse. Sen finns det ju också många negativa saker som man kan irritera sig på. Greker har sina dåliga sidor men Ofta när greker frågar oss varför vi valt att bo här i ”fattiga” Grekland så brukar jag påminna dem om att problem hittar du överallt i världen. Pengar löser inte alla problem. Imorgon väntar vi på att få nästa besök, min pappa (Boris) och vår egyptiska vän Joy Sadak! De ska vara här med oss några dagar och får vara med och fira Eliah som fyller 11 på söndag! |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |