Vår biltur till Albanien blev på många sätt annorlunda än vi tänkt oss. Ibland är det inte alltid resans slutliga mål som är huvudmålet. Istället är det resan till målet som blir huvudmålet. Detta kan ev summera vår biltur. Vi som åkte var tre vänner med tre olika nationaliteter (finsk, svensk och afghansk). Bilen fick vi låna av en japansk familj. Vi kände stor förväntan inför resan eftersom vi upplevde att Herren hade orkestrerat saker och ting inför resan (läs förra blogginlägget). Första dagen bjöd på otrevliga utmaningar. HE skulle köra mig till metron så att jag kunde stiga på inne i Aten. Det första som hände var att vår bil fick problem. Vi vågade inte köra en meter till och jag måste bara lämna HE med bilen och låta henne ta hand om den. När vi väl kommit iväg så hann vi inte längre än ca 4 timmar på väg mot Ioannina innan vi märkte att det kom rök från motorn. Kylarvätskan var borta och vi förstod att vi hade läckage någonstans. Det började bli sent på kvällen och ingen verkstad som vi frågade kunde ta emot oss den dagen. Vi hade bara en timmes bilfärd kvar till Ioannina där vi skulle sova de två första nätterna. Alternativen var att antingen köra långsamt till Ioannina och stanna var 5e minut för att fylla på vatten eller försöka hitta ett boende och försöka få bilen reparerad nästa dag. Lyckligtvis hittade vi istället en bilverkstad som hade öppet till kl 22 och de var redo att se på bilen omgående(!). Det visade sig vara en plastdel som ska göra att kylvattnet leds rätt in i motorn som hade gått sönder och vattnet istället rann ut på sidan om motorn. Vi insåg att det hade varit ödesdigert att köra en hel timme till med bilen i det skicket. Bilen skulle bli färdig först nästa dag så vi bestämde oss att hyra en bil en dag så vi kunde ta oss till vårt boende. Nästa dag fick vi ett meddelande av en av våra iranska ledare i Aten. Hans fru och han hade börjat be för oss eftersom frun hade drömt på natten att vi hade problem på resan. När han berättade detta blev vi förstås glada och lite förundrade över Himmelske Fars omsorg om oss. På morgonen träffade vi Christos och Luke som jobbar med församlingsplantering bland perser i Ioannina. De tog oss med till en husförsamling som fanns mitt i ett av flyktinglägren. Vi hade köpt med oss en del mat som vi gav dem och hade sen undervisning utifrån Apostlagärningarna 2:42-. Vi ville att de skulle få se hur ”enkel” en församling egentligen är tänkt att vara. Det finns många mänskliga traditioner som vill berätta för oss hur församlingen ska se ut. Plötsligt tror vi t.ex. att församlingen måste ha en byggnad och en anställd pastor. Vi tog fram papper och penna och ritade de olika inslagen som vi ser i den första församlingen i Apg 2:42- på ett papper. Det står att de samlades i hemmen och i templet och delade gemenskapen med varandra, brödet (nattvard), måltider, egendomar, apostlarnas lära samt prisade Herren och fick se många under och tecken och många kom till tro och blev döpta. En brännande fråga som vi även pratade om var huruvida alla som är döpta och troende kan döpa andra eller inte. Flera av dem menade att det endast är en pastor som kan göra det. Vi kom ganska snart fram till att det är mänskliga traditioner som lärt oss detta. Vi har fått ett uppdrag av Jesus och det hittar vi i Matt 28:18-20, ”Gå ut och gör lärjungar av alla folk, döp dem och lär dem att hålla allt vad Jesus lärt”. Det gäller inte bara några få ledare som kallar sig pastorer utan alla som tror och blir döpt har blivit given detta uppdrag! När vi senare på kvällen fick hämta upp vår bil från verkstaden kunde vi nästa morgon åka vidare till Albanien (ca 5 timmars resa). Där fick vi erfara att flyktingsituationen var annorlunda än i Grekland. Många afghaner har hamnat fly till följd av att talibanerna tagit över makten i Afghanistan. Några hundra afghaner har fått komma till Albanien. Bland annat Kanada och Tyskland har gått med på att ta emot en del, men de måste vänta ca 6 månader innan de kan komma. Under tiden får de bo i 5 stjärniga hotell på Albaniens riviera, i Durres. De flesta av dem vi träffade kunde bra engelska och hade hög utbildningsnivå. Flera hade jobbat med utländska organisationer, politiska uppdrag eller som tolk för utländsk militär. Deras kontakter hade hjälpt dem att fly när talibanerna kom. De hade inte hunnit ta med sig annat än ett extra par kläder. Datorer etc hade de lämnat kvar när de låste dörren efter sig. Det är rörande när man förstår hur afghanska folket hamnat lida om och om igen på grund av oroligheter i landet. För vår afghanska vän som vi reste med känns talibanernas maktövertagande som ett mycket svårt nederlag. För 10 år sedan krigade han som soldat mot talibanerna. Det kändes extra sorgligt att inse att även de mest utbildade hamnat fly Afghanistan. Talibanerna har väldigt lite utbildning överlag. Landet styrs mer eller mindre av outbildat folk just nu. Resultatet lär inte bli bra. Vi får fortsätta att be att afghaner ska få se att Jesus kan förändra situationer inte bara för dem personligen men också för deras land och folk! I Albanien (muslimskt land) hade vi förväntat att vi skulle få många goda kontakter med olika människor. Situationen var annorlunda än vi förväntade oss och vädret var mest regnigt och vi kände oss ibland lite besvikna. Men under första kvällen i Albanien när vi skulle ut och äta så hittade vi ett ställe som vi tyckte såg bra ut på kartan. Vi frågade en annan person som också rekommenderade denna restaurang. När vi kom dit upptäckte vi att deras logo innehöll en fisk. Vi frågade servitrisen varför man hade fisk i logon när de inte serverade fisk. Hon berättade att chefen är kristen och att tron är en viktig del av hans liv. Plötsligt insåg vi att de hade bibelord på väggarna och att vi kommit till en oas! Vi fick bra kontakt med servitrisen och hon berättade att hon kommer från en muslimsk familj men att hon nyligen blivit kristen. Vi fick prata, uppmuntra och be för henne när vi bestämde att åka dit varje kväll som vi var i Albanien. Ett viktigt inslag var att vi började var dag med att be och att ha upptäckande bibelläsning tillsammans. Vi läste Efesierbrevet och fick se hur Herren visade oss att vi tillsammans är tänkt att vara en Guds boning genom Anden (Ef 2:22) tack vare den enhet vi får leva i när vi tillhör Jesus (trots att vi är från tre olika länder). Genom både skratt och ibland irrationer fick vi slipas mot varandra och vi kände att detta var en förberedande resa för något mer. Vad det blir sen får vi se senare! På vägen hem, nära Lamia, fick vi en överraskning när vi besökte ett flyktingläger längs vägen. På ett ställe visade det sig finnas en varm källa rätt bredvid ett av flyktinglägren. Vi förundrades över att det inte fanns någon skylt eller annat som visade folk vägen dit. Vi såg porlade varmt vatten som kom rinnande ut från berget. Bara flyktingarna och de lokala verkade veta om denna källa. Vattnet var 40 grader varmt och hade en stark doft av svavel (minde trevligt). Vi bestämde oss för att ta ett dopp vilket var helt fantastiskt om man frånser doften! Några andra som vi träffade berättade för oss att vattnet anses ha hälsosam inverkan på kroppen eftersom det innehåller olika mineraler. Bland annat hade vattnet en positiv effekt på stress. När vi satte oss i bilen och körde sista biten till Aten kände vi oss mycket avslappnade och vid gott mod trots att vi luktade som ruttna ägg.
0 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |