Det var en chock för kroppen att komma tillbaka till värmen här i Aten. Vi har inte aircondition och det gör att det blir lite tungt. Dessutom har vi haft några skogsbränder som härjat runtomkring Aten. Det gör att luften blir sämre och längtar efter regn. Förra veckan så kom ju regnet med besked. Vi gick från att det var 37 grader och skogsbrand till att var ca 20 grader och översvämningar. Vi hade besök av en familj från Finland under förra veckan. De fick verkligen uppleva hur det är i Grekland när himlen öppnar sig och gatorna blir till floder. Det blev inte så många dagar på stranden men det finns mycket annat man kan göra här! Familjebeslut angående framtiden Idag började skolorna här i Grekland! Kaleb börjar alltså sista året i högstadiet, Rebecka på åttan och Eliah på sexan. Äntligen lite mera rutiner, kan man som förälder känna efter en lång sommar med många olika inslag. Sommaren innebar många fina dagar i Finland med familj och vänner, mammas begravning, familjeläger i Sverige och sen några veckor i Norge där vi också fick tid till att tänka och be över vårt nästa steg som familj. Stanna eller flytta var det stora spörsmålet? Vi fick låna en stuga på sörlandet några dagar och fick då möjlighet att lyssna på varandra och lyssna in vad Gud vill säga till oss som familj. Kaleb fick också besöka en kristen vidaregående (gymnasium) skola i Lyngdal som han fick ett bra intryck av. Så efter att vi kom tillbaka hit tog vi till slut ett gemensamt beslut att vi kommer att flytta till Norge nästa år(!). En bidragande orsak till att det blir Norge är att man från Norge numera kräver att barnen bott minst två år i Norge för att man senare i vuxen ålder ska få behålla sitt norska medborgarskap. Vi har aldrig bott i Norge som familj och det kommer bli en stor omställning. Känns både spännande och skrämmande. Be gärna för Kaleb och hans hösttermin på högstadiet. Han behöver höja sina vitsord fram till julen för att han ska ha chans att komma in på KVS Lyngdal. Om han kommer in så flyttar han i så fall in på internat i Lyngdal KVS. Vi andra kommer troligtvis att flytta till østlandet. Vad vi kommer att jobba med vet inte ännu. Vi är öppna för förslag! Vi kan troligtvis fortsätta i UMU (UiO), i alla fall på deltid. Men som ni förstår så är det många frågor som vi inte vet svaret på ännu. Ångest? Det är lätt att få ångestkänslor när man står inför förändringar eller stora utmaningar. Ångest i sig är inget illa (alla har vi någon form av ångest ibland), men det är hur vi klarar av att hantera ångesten som är avgörande. Vi fick hjälpa vår dotter att hantera sina känslor inför skolstarten förra veckan. Förutom sin grekiska skolgång så läser barnen från och med i höst också norska på Globalskolen. (Vi har förresten fyra språk som används regelbundet i familjen). Kändes som om arbetsmängden och kraven hopade sig och gjorde att det kändes övermäktigt. Resultat blev en massa känslor som kom ut på en gång. Jag tänkte att hon behöver förstå att känslor inte alltid samstämmer med verkligheten. Våra känslor kan lura oss till att tro sånt som inte är sant. Därför fick jag intala henne att hon kommer att klara det bra, bara hon tar en sak i taget och att hon nu först behöver få lugna sina tankar. Det kan man göra genom att lyssna på lovsång, läsa Bibeln eller göra något annat som får henne på andra tankar (förutom mobilskärm). Vi bad också tillsammans att Jesus skulle hjälpa henne att se det som är sant och att Hans frid ska få råda i henne. Situationen svängde och blev en helt annan utöver dagen. Senare på kvällen tänkte jag på berättelsen i 2 Kungaboken 6:12-21 där det berättas om Elisas tjänare som drabbas av ångest när fienderna omgiver dem. Elisa ber då att Herren ska öppna hans ögon så att han ser verkligheten. Han såg då att det var flera som var för dem än de som var mot dem. Guds verklighet är sanning, som övergår vårt förstånd och våra känslor. Den är en jätteviktig insikt i livet. Det är mycket tal om våra känslor i vårt samhälle. Man ska förstås ta känslor på allvar men det innebär inte alltid att känslor återspeglar verkligheten. Sista året i Grekland Vad vill vi prioritera under vårt sista år här? Kaleb kommer att behöva jobba extra hårt i skolan för att få bra betyg, medan de två andra inte har några som helst krav på sig. Det mesta av det som vi är med på eller som vi startat upp är inte beroende av oss, tack och lov. Det kommer inte att sluta bara för att vi flyttar. Vi vill förstås hålla fast vid en del av kontakterna vi har byggt upp här och på andra ställen i världen. James (afghan) som vi fått hjälpa, vill i höst starta en ny afghansk husförsamling, vilket jag har lovat att hjälpa till med. För HE känns det viktigt att få fortsätta att hjälpa utsatta kvinnor genom det nätverk (New Start) som hon är med i. HE föreslog att vi i familjen skriver ner en lista på sånt som vi vill göra innan vi flyttar. Vi vill bl.a. hinna gå på en konsert inne vid Akropolis. Nedanför Parthenon (templet) finns en antik amfiteater som har en exceptionell akustik och känsla. Grekland kommer att förbli i våra hjärtan. Landet som har en blandning av både öst och väst har präglat oss och inte minst barnen som vuxit upp här i 8 år. Kaleb vill gärna flytta hit tillbaka säger han. Jag minns att vi fick ett profetiskt ord i samband med vår flytt hit. Budskapet var att det är barnen som kommer att se resultatet av det arbete som vi påbörjat. Spännande att få se hur det blir! Tacksam för alla som ber för oss här! Vi besökte förra veckan Aeropagen (med Akropolis i bakgrunden) tillsammans med familjen Ventin!
2 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |