En fördel med att bo i Aten är att man bor ganska centralt med tanke på omvärlden. Det är nära Europa, Asien och Afrika. Kanske inte så konstigt att Atens hamn (Pireus) är en av världens livligaste hamnar. Aten är en strategisk plats på många sätt, och inte minst med tanke på mission. Möten med människor från Ryssland i Georgien I början av oktober åkte jag och några andra från UMUs frontmissionsteam i Europa till Georgien för att undervisa om lärjungaträning, bibelöversättning och onådda folkslag. Georgien är ett intressant land som också gränsar till Turkiet. De flesta elever var ryssar, men där fanns också armenier, kazaker, kurder och människor från andra folkgrupper i forna Sovjet. Några hade kört flera dagar för att komma dit från östra delar av Ryssland. Vi fick direktiv om att inte prata om politik från scenen. Men det var oundvikligt att inte notera vissa saker. Någon i vår grupp beskrev det som elefanten i rummet som man inte vågar adressera. Ryssar känner ett utanförskap i våra kristna sammanhang. De får inte vara med i Europa längre och inte heller röra sig fritt som tidigare. De lever med en ständig risk att bli en del av mobiliseringen eller bli utsatta för farliga situationer. Några av ryssarna berättade om en händelse där en tidigare soldat nästan sprängde upp deras hem, eftersom han inte tyckte om dem. Han hade samlat på sig vapen i sitt hem efter att han kommit hem från fronten. En kväll tog han en granat och kastade in på deras gård, tack och lov detonerade inte granaten. Från det ena kriget till det andra Vi har haft många besök under oktober månad. Det blev mer än vi hade tänkt oss. HEs syster och hennes man var här på besök i början av oktober och vi åkte bl.a tillsammans till Meteora, vilket är en av Greklands finaste platser. Där finns bergsformationer som är unika och mycket hisnande. Bergstopparna ser ut som höga pelare som blivit slipade. Uppe på topparna finns flera kloster som har byggts på 1300-talet. Flera av dem är ännu aktiva med munkar som bor i dem. Det är dock ingen avskild plats eftersom många turister besöker klostren varje dag. Efter att Marianne och Terje hade åkt så väntade flera nya gäster. Vi visste att vi skulle få två nya gäster från Norge, men inte att vi skulle ha 8 personer till. En familj ringde oss nämligen från flygplatsen tidigt en morgon. De undrade om det fanns något boende någonstans för dem. Vi förstod fort att de var i nöd behövde hjälp. Familjen hade totalt sju barn, varav sex var med dem. Den yngsta var 8 mån och den äldsta 14 år. Vi sade ja till en till två nätter, men insåg ganska snart att de behövde vara lite längre. Familjen hade varit tvungen att fly Israel på kort varsel pga den eskalerande konflikten. Frun i familjen hade blivit ordentligt rädd och inte sovit bra på flera nätter efter att bl.a. en raket hade slagit ner nära deras hus. Hon led av tydliga posttraumatiskt stressyndrom. HE blev både barnskötare och kokerska när jag inte var hemma. Vi pratade med våra barn om deras situation och att de behövde få bo i vårt hus en tid eftersom de just nu behöver vår hjälp för att klara vardagen. De berättade om rädslan som flera i Israel har i och med att flera terrorister ännu kan vara kvar i landet. Flera gömmer sig troligen ännu och väntar på rätt tidpunkt att slå till. Svårt att förstå vilken stress det påför en mamma med sex små barn. Också i denna konflikt finns det människor på båda sidorna som lider mycket. Samtidigt som jag lätt kan förstå Israels situation efter det grymma som hände den 7 e oktober, så väljer jag också att lyssna till andra sidans lidande. Min arabiska kristna bror frågade mig om jag stöder Israel även när de dödar tusentals oskyldiga barn. Jag måste tänka efter och insåg ganska fort att jag inte kan rättfärdiggöra det på något vis. Hämnd löser inga konflikter enligt min mening. Våra kristna arabiska syskon är vittne till hur oskyldiga människor dagligen lider av Israels bomber. De lämnar ingen oberörd. Jag tänker att det måste finnas en annan väg att gå än att behöva välja sida. Om vi kan visa att vi ber för bägge folken så kommer de också att lyssna till fridens evangelium, vilket jag ser som vår uppgift att förmedla i situationen. Jag vill inte sätta mitt hopp till en statlig makt, men till Jesus, Kungars kung med ett evigt rike som inte vacklar. Våra vapen är inte av denna världen, men det är att övervinna det onda med det goda. Redan på Jesu tid var ju judarna under ockupation och lärjungarna hoppades att Jesus skulle upprätta Israels rike. Jesus säger inte emot dem om Israel, men hans vision visar sig vara mycket större än Israel, det innefattar alla folk på jorden. Israel har en viktig roll i att vara en välsignelse för alla folk, men det står också att alla Abrahams efterkommande skall bli välsignade, så även Ishmaels barn. Jag väljer därmed att be för och hjälpa människor, oberoende om de kommer från Israel eller Palestina. Vem vet, kanske nästa familj som vi hjälper är från Palestina. Jag väljer att inte sätta upp någon flagga på sociala media eftersom båda sidor behöver få ta del av fridens evangelium. Tack vare hans försoning så kan vi leva i försoning med människor runt oss. Detta tror jag är lösningen. Den onde kommer för att stjäla, döda och förstöra. Jesus kommer för att ge liv i överflöd! (Jag är medveten om att vi som kristna kan ha olika åsikter i denna fråga och jag respekterar det. Som missionär är det viktigt för mig att se människor mer än politiska eller religiösa agendor. Vill inte ha diskussion på sociala nätet, kontakta mig hellre direkt). edit. Familjen som ser på solnedgången vid Meteora!
0 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |