Ibland känns det som att man inte hänger med i alla svängar i vardagen. De senaste veckorna har känts så. Först reste Hege-Elise till Albanien för att vara med och ordna en ledarkonferens för UMU ledare i Europa. Hon var den som ser till att alla andra gör sitt jobb och att allt flyter på som det skall i en konferens. När hon kom hem efter 5 dagar hade vi en dag tillsammans innan jag åkte till Georgien för att vara med och lära mig hur man kan träna andra i DMM (Discipleship Making Movement) arbete. Kaleb och Rebecka var på ungdomshelg tillsammans med andra kristna ungdomar från Aten. Kaleb (13 år) ringde oss på kvällen innan jag skulle åka och berättade att han bestämt sig för att döpa sig nästa dag på lägret! Han hade bestämt sig och det var så det skulle bli trots att jag skulle resa bort, HE åkte dit för att vara med och filma så jag iaf kunde få se bilder efteråt. Vi blev så klart mycket glada över att han själv kommit fram till beslutet! HE var sen ensam hemma en vecka med barnen. När jag efter en 5 timmars resa (+4 h på flygplatsen) landade i Aten på lördagsmorgon så skulle jag en och en halv timme senare göra mitt till mitt livs första off road Triathlon(!) (Xterra Greece). Jätteroligt när man får vara med om en massa spännande saker, såsom att få vara i Georgien och att få göra ett triathlon, men jag märkte att kroppen gick på högvarv och även om jag konstigt nog inte kände mig onormalt trött så visste jag att detta tempo inte är hälsosamt i längden. I tillägg hade vi en familj på besök under helgen som bodde hos oss fram till söndag. På söndag eftermiddag hade vi sen hemförsamling här hos oss och på kvällen var jag och HE med på en online coachingskurs. Dagarna hade gått i ett i flera veckor, nu det var dags för en break! Så denna vecka har både jag och HE haft en ledig dag var och fick vila från allt. Vi brukar ha som vana att ge varandra lediga dagar nu som då för att både ande, själ och kropp kan få möjlighet att tanka. Vi behöver ibland tillåta oss att ha tråkigt i ensamhet så vi inte springer full fart hela tiden. Annars riskerar vi att missa när Ηerren viskar till oss eller så blir vi lätt för resultatfokuserade så vi glömmer människor runt oss. Jag brukar ofta känna att det tar tid innan kroppen förstår att sakta ner efter att jag gått på högvarv. Känns jobbigt i början att ta det lugnt. Men efter en stund infinner sig ron! Vi får komma ihåg att ta vara på oss själva, som det står i Ordspråksboken 4:23: «Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.». Med hjärta kan vi förstå att det menas våra tankar och känslor! Tänk alltså på hur ni tänker och känner om er själva och andra runt er. Är det dags att sakta ner för att höra vad Herren säger om dig själv och andra runt dig? YES! Kaleb bestämde sig för att han vill följa Jesus och bli döpt! Be gärna för honom att han ska få vara ett föredöme för många andra ungdomar (och även äldre)! YES!! Jag klarade av loppet!
0 Comments
Leave a Reply. |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |