Jag lovade mig själv att jag skulle uppdatera bloggen varje vecka, men veckorna går så snabbt!! Det är jätteroligt att få mail från många av er. VI har så många som kontaktar oss och många som vill komma hit och hjälpa till. Så tyvärr hinner vi inte helt med att svara alla mail som kommer med detsamma. Dagarna fylls upp snabbt och Martin och jag försöker att inte sitta varje kväll med att skriva på datorn/iPad. Rebecka har börjat trivas mycket bra på sin förskola. Man kommer långt med att ha långt hår som man kan vifta med! :) Efter några dagar på förskolan så hade hon fått några väninnor. De hade börjat leka med att vifta med sina långa hår…. så lett är det för barn att få vänner! Nu ser hon fram emot att gå dit på morgonen, så det är fantastiskt! Kaleb trivs fortfarande i skolan, men säger nu som då att han vill gå i svensk skola. Det är väl mest utmanande för honom att bo här. Han är kanske inte den som tycker mest om skolan i allmänhet, nånting som vi kanske skulle ha upplevt i Finland också. Hans jumpalärare (gymlærer) berättade att hon använder Kaleb till att demonstrera och visa de andra barnen hur de skall göra i jumpa. Även om han inte pratar grekiska ännu, eller forstår så mycket, så berättade läraren att han forstår och klarar ”allt” i gymnastiken. -och att han har energi till att göra det många gånger, så han orkar demonstrera. Det är ju nånting som vi och alle ni som känner honom vet redan….! :) Nångång så kunna jag önska att han kunna dela med sig lite av sin energi!! De ringde från skolan igår, och vi fick komma efter honom pga att han var blitt sjuk. Så nu har pojken ligget med 39*C feber och inte gjort mycket i ett dygn. Eliah tycker det är skönt att få vara lite ensam med oss på förmiddagen. Storasyskonen slutar på sina skolor kl 12.15, så det är inte så många timmar som det blir. Men i och med att vi äter frukost redan kl 07, så äter vi ett mellanmål vid 10-11 tiden. Då merker vi tydligt att han njuter av att få sitta som ensamt barn och äta. En daglig rutin har blivit att gosa med en katt som bor här utanför. I hela Aten finns det många (!!) löshundar och katter. VI har sagt till barnen att de absolut inte får röra djur som går ute pga allt som de kan ha. Ni vet…! Anyway. Folk matar dessa katter, och utanför vårt hus på gatan, så är det 10-12 katter som håller till. De hålls i ”klaner”, så ingen annan utanför detta området är välkommen berättade vår granne. En dag som Elias och jag hade fört Rebecka till förskolan, så mötte en granne som matar katterna. Hon tok upp den ene i famnen och jag frågade henne om katterna hade några sjukdomar o.l. Grannen tar med dem med på rutinmässiga kontroller hos veterinären, de är vaccinerade och kastrerade. Så till barnens stora glädje- ganska så tryggt att gosa med katterna som bor utanför hos oss. Martin och jag har börjat vara med om mer och mer i flyktingsarbete här. Nöden är stor och det finns många stories att berätta..! Allt för många! Martin tok en bild förra veckan på Victoria Park, där flyktingarna bor. Vissa har telt, och vissa sover under öppen himmel eller på Metrostationen. Igår kväll var jag där efter att ha hämtat ett YWAM team från Tyskland från flygfältet. Eller de alla 9 arbetade i Tyskland, men var från 7 olika länder! Victoria park var överfylld med människor igår kväll!! Det är tufft och se alla som är där. Förra veckan var jag med för första gången dit, och gick tillsammans med en Korean-Sveitsisk dam och en Afghansk man som numera arbetar med flyktingar. Det var en förmån att gå med en som pratade Farsi/Dari, när människorna ofta inte pratar Engelska. Det regnade och var åskväder i 3 dagar förra veckan, så det var kallt och vått. Under Metrostationen samlade folk sig för att hålla sig torra och varma. Det var huvudsakligen familjer som fick vara där nede, och vi mötte en familj med en ca 4-5 årig tjej och två tvillingbabyer. Jag bröt ihop i bilen på väg därifrån efter att ha sett dessa två som var ca 3-4 veckor gamla…! Man kan ju bara tänka sig själv att vara på flykt med två nyfödda, och hur det är för mamman som just har haft två förlossningar..!! Det är stora kast i vardagen! Stora kontraster att vara med flyktingarna och det att få komma hem på vår trygga, lugna gata. Men det behövs. Vi hade inte orkat om vi skulle ha bott med våra barn, nära områden där vi träffar människor. Innemellan känns det lite för lyxigt att få bo i ett ”rikmanns området”, när man just har mött nån som inte har nånting! Men våra egna barn är vår främste kallelse, och vi måste se till att de mår bra och har det tryggt. Så det känns skönt att inte konstant vara på vakt när barnen är ute.
Vi har nu fått internett, så Skype är nu möjligt! :) Ni hittar mig på skype under ”hege-elise”. Kram från Hege-Elise
1 Comment
Sofie
1/10/2015 09:27:14
Vad skönt att Rebecka har börjat trivas! Söt bild på Eliah och katten! :) ... Ja usch, att behöva föda barn på flykt!! :( :(
Reply
Leave a Reply. |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |