​De senaste veckorna har vi fått ha besök av flera fina vänner! Vi hade bl.a. förmånen att ha besök av familjen Grönlund från Sundom (Finland). Eftersom det var sportlovsvecka i Finland så åkte vi två dagar slalom. Vi bodde en natt tillsammans nära skidbacken och fick njuta av att vara utanför storstaden i den tjusiga lilla staden Kalavryta (2,5h från Aten). Förutom slalom så fick dom också möjlighet att se Akropolis inne i Aten, en spännande grotta i vår närmiljö med massa historia och mountainbiking med Kaleb.

Vi har också haft besök av våra amerikanska vänner Rebecka och Emma Stuart som tidigare bodde här i Grekland under ett års tid. Hege-Elise och (vår) Rebecka fick möjlighet att tillsammans med dem åka ut på en tjejtur till en av de närliggande öarna (Agistri). En pytteliten ö en timme från Atens hamn. De hyrde elcyklar och fick se hela ön på en dag!

Man glömmer lätt att vissa vanliga företeelser här kan ses som unika upplevelse för en nordbo (eller nordamerikan) på besök. T.ex att vi har palmer utanför huset och att vi har egna citrusfruktträd och sharonträd i trädgården. Eller att trafiken här kan te sig något annorlunda när man plötsligt ser mopedister som kör sick sackande (utan hjälm) genom trafiken. Att köra bil här i Aten kan lätt upplevas som stressande om man är van vid nordiska småstäder eller byar. Ett fenomen här i Grekland som vi ofta skrattar åt är hur man använder varningslampan i bilen. Den används flitigt här, så fort du gör något avvikande i trafiken. T.ex ifall du stannar tillfälligt på en plats som inte är avsedd för parkering eller om du måste köra mot enkelriktad (endast i nödfall). Ganska pragmatiskt tänk i trafiken här (ända tills olyckan är framme). 

Det finns många saker som vi älskar med Grekland. T.ex. den säsong som vi nu håller på att gå in i är bara helt underbar. Påsken firas en vecka senare än i Norden men den firas i två veckor, inte bara en lång helg som i Finland. Vädret är behagligt och skönt medan många träd står i blom och man kan både röra sig uppe i bergen eller nere på en strand. Man kan nu också förvänta sig att vädret kommer att vara soligt och varmt för det mesta. En annan sak som vi uppskattar med Grekland är att barnen i lågstadiet inte nödvändigtvis har en egen smarttelefon. Vi har därför kunnat ha en regel om att våra barn får en smarttelefon först när de fyller 12 år. Ännu bättre skulle vara 15år. Det att vi kan kombinera missionsarbete med att få bo i ett land där naturen är hisnande vacker med både höga fjäll och fina stränder är också en otrolig välsignelse. Sen finns det ju också många negativa saker som man kan irritera sig på. Greker har sina dåliga sidor men Ofta när greker frågar oss varför vi valt att bo här i ”fattiga” Grekland så brukar jag påminna dem om att problem hittar du överallt i världen. Pengar löser inte alla problem. 

Imorgon väntar vi på att få nästa besök, min pappa (Boris) och vår egyptiska vän Joy Sadak! De ska vara här med oss några dagar och får vara med och fira Eliah som fyller 11 på söndag! 

Bra fråga. När vi flyttade hit för över 7 år sen så började Hege-Elise och barnen önska sig en katt. Vi hade inget lätt första år här med barnen i en ny kultur med nytt språk och få vänner. Vi var osäkra på hur det skulle fungera för oss att ha katt när vi reser bort flera veckor under sommaren. Men Gud visste bättre. En dag kom en grå katt på vår balkong och stannade där under flera dagar. Den var mycket tillgiven och verkade inte vara rädd för oss. HE försökte ta reda på om någon i grannskapet saknade sin katt men det verkade inte så. Efter att ha undersökt katten lite mera så fick den börja komma in till oss. Det blev vår egen lilla katt och fick namnet Lala. Hon blev en del av vårt liv här i Aten och var den bästa trösten ifall något barn var ängslig på kvällen. Hon var kanske inte den finaste av katter i pälsen men till sitt lynne så var den precis så gosig som en katt ska vara i vårt tycke. Den älskade att vara tillsammans med oss och jamade sällan högt efter mat. Den hade ett lågt pipljud som karakteriserade dess sätt att kommunicera med oss. Barnen älskad henne och bråkade stundvis om vem som fick ha henne i famnen eller sängen. Men så kom dagen förra veckan när hon plötsligt dog när veterinären skulle dra ut tänder som var inflammerade. Hennes hjärta klarade inte av det. En katt mindre kan man ju tänka, eftersom vi hade två katter, men denna katt var en Guds gåva till oss under en tid som var svår för oss här i Aten. Den var ett bevis på Guds omsorg på ett sätt. Därför blev det extra svårt för oss att måsta ta farväl av henne. Så ja, man kan tydligen älska en katt!


Resa till Bulgarien
Jag, Martin, kom just hem från Bulgarien där vi fick välsigna och skicka ut vår gode vän Ali. Resan blev mera innehållsrik än det vi tänkt från början. Det började med att vi dagen innan vi skulle flyga till Sofia fick veta att Alis pappa låg dödssjuk i Irak. Ali blev mycket förtvivlad och sorgsen. Han har inte träffat sin pappa sen han flydde från Irak. Han var i valet och kvalet om han skulle ta risken och åka till Irak för att träffa honom innan han ev dör. Det skulle betyda att vår resa till Sofia inte skulle bli av och han skulle riskera bli av med sitt uppehåll i Finland om han nu valde att återvända till Irak. Vi kom fram till att vi skulle börja be för hans pappa och familj. Vi hade flera andra som var med oss och bad. Det var sent på kvällen när vi fick veta om hans pappa men jag började ropa till Gud om hjälp så att Kaleb som egentligen skulle sova redan vaknade på övervåningen. Nästa morgon fick vi hör och häpna meddelande från Irak att hans pappa har vaknat och börjat äta. Detta var ett under eftersom man kvällen innan förberett sig på att han skulle dö inom de dagarna. Ali och hans familj var mycket förvånade. Han berättade till sin familj att det fanns många som bad för honom till Jesus! Hans familj är alla muslimer men Herren älskar visa sin godhet till muslimer! Vi beslöt att vi skulle flyga till Sofia som vi hade planerat och vara med på en samling för församlingsplanterare. På kvällen när vi landade fick vi genom en videolänk till och med möjlighet att hälsa på honom. Nästa dag var han redan på väg hem från sjukhuset! Vi insåg att Herren har en plan inte bara för Ali men för hela hans familj. Fortsätt gärna att be för dem att Jesus får bli tydlig för pappan och hela familjen! 


Vi blev mycket uppmuntrade av det som Herren gjorde och fick också möjlighet under helgen att se hur man arbetar med församlingsplantering bland turkiska folkslag utifrån Bulgarien. Guds rike går fram också bland turkar. Vår bön är att vi också nu ska få snart höra om hur Guds rike går fram bland araber som kommit till Bulgarien! Be gärna för Ali och hans nya arbete där! Vill du stöd honom så kontakta oss gärna!


Kort uppdatering om vårt egen ekonomiska situation
Vi har en del större utgifter som vi hamnat på under början 2023 och några som vi vet snart kommer i tillägg. Bilen genomgick en större service på 1300€ och har ännu en till stor service ogjord (byte av partikelfilter). Rebecka behöver också en tandställning. Totalpriset för detta blir ca 2700€ (priset för hela processen). De flesta priserna har gått upp här liksom på andra ställen. Speciellt efter att vår hyra höjdes med 230€/mån. Vår lön har också höjts och vi har fått en del extra pengar från olika håll som täcker en del av detta. Men vi har under de senaste sju åren använt av våra egna sparpengar när det kommit stora utgifter. De pengarna håller nu på att ta slut. De har varit väl investerade tycker vi, men samtidigt ber vi att Herren ska förse oss med de medel vi behöver de kommande sju åren! 

Kaleb som nu också fyllt 15 år här tillsammans med vår älskade katt Lala!

The autumn started as a pretty normal autumn as they usually did pre Covid. It was a delightment for the kids to be able to finally go to school again without masks and be able to see their teachers' faces again. Some of our kids had not even seen the whole face of their teachers before. Activities are up and running again and Rebecka decided that she wanted to pick up gymnastics again. We’ve realized that Covid became quite sad for her due to the fact that we were asked by her coaches, right before we went into lockdown in 2020, if they could train her for competitions. The gymnastics was put on hold for a while for her. A fair amount of our weekends are going to the boys football (soccer) and Rebecka has only had horseback riding once a week. So it is with great joy that she has again gotten back to gymnastics. ​

Efter ett långt grekiskt sommarlov så var det dags igen för första skoldagen för barnen! Kaleb börjar på 8:an, Rebecka på 7:an och Eliah på 5:an. Om vi ska vara ärliga så har Hege-Elise och jag både sett framemot och oroat oss till skolstarten. Skönt att vi alla får möjlighet att ha mera vardagsrutiner och att barnen kommer igång med skolan igen. Men vi har också oroat oss och bett en del för Rebecka att hennes skolstart i högstadiet ska gå bra. Ny skola och klass utan sin bästa väninna är några orsaker till att vi oroat oss. Själv sade hon att hon inte är nervös eftersom vi har bett flera gånger för det. När hon kom tillbaka från skolan idag så berättade hon förnöjt att hon fick en annan väninna med på sin nya klass! Tack Jesus! Också Kaleb var nöjd när han fick veta att man gjort om klassindelning i hans årskurs. Han var inte alls nöjd med sin klass från ifjol och önskade byta klass. Nu fick han också som han ville och hade bett om!

Att vara förälder är en förmån som är helt underbar och unik. Samtidigt är det också ett ansvar som är så stort att det gör ont till tider. Jag har hört någon säga att barnen är barn bara för en kort tid, men föräldrar är man genom hela livet. Man får längs vägen inse att man inte kommer att vara perfekt, men samtidigt inte heller kan ge upp. Det är många saker som vi utbildar oss för i livet och som vi tränar oss i. Föräldraskapet är inget undantag. Vi kan alltid lära oss mera hur vi kan hantera situationer på ett bättre sätt för att ge våra barn den mognad och kärlek de behöver i denna värld. Jag känner att tonårsperioden är för mig mera utmanande än de tidigare perioderna i barnens liv. Jag försöker läsa bra kristen litteratur där andra föräldrar kan ge råd till hur man kan hjälpa barnen att mogna (har hittat en bra bok av Danny Silk: Loving Our Kids on Purpose: Making a Heart-to-Heart Connection). Vi har som säkert många andra tonårsföräldrar fått erfara hur telefoner och skärmar kan vara en möjlighet till att lära sig nya saker men också en fälla till en massa destruktivt. Att sätta gränser är ett måste ifall man inte vill att barnen ska göra sig illa. Men utmaningen är att man inte är den som bara säger nej och inte lyssnar eller tvärtom den som ger upp och tänker att man inget kan göra för att närma sig sitt barn. Att kunna ge alternativ så att barnet kan känna att de får en frihet att välja själva, samtidigt som det är inom vissa ramar, är ett råd som jag tagit till mig. Jag blev mycket besviken på ett av vårt barn under sommaren eftersom jag upplevde att tilliten försvann. Givna gränser hölls inte och respekten saknades. Jag var arg och ville ge straff. Samtidigt så påminde Hege-Elise mig om att vi måste komma ihåg att det är hans hjärta vi vill komma åt. Om jag blir arg och reagerar utifrån ilska samtidigt som jag ger straff så kommer straffet inte att ha samma effekt. Istället kommer han att reagera på min reaktion istället för att förstå att han gjort fel och att vi försöker hjälpa honom att mogna och att kunna göra riktiga beslut. Det blev några långa samtal tillsammans och vi kom överens om att ha en vecka utan telefon. Effekten blev faktiskt mycket bättre än vi hade vågat tro! En del av irritationerna försvann och han fick lugn och ro. 


Naturupplevelser i Norge
Under sommaren fick vi möjlighet att uppleva lite av den underbara naturen i Norge! Vi fick ett mycket generöst erbjudande om att få låna vår väns Tesla bil under vår vistelse i Norge! Med den körde vi bl.a. till sydvästra Norge, Rogaland, och tillbaka till Sandefjord utan att betala för varken laddning eller bränsle. Förutom att vi fick besöka släkt och vänner på UMU basen i Rogaland så fick barnen uppleva ett av Norges mest kända turistattraktioner, Preikestolen, 600 meters klippa rakt upp från Lysefjorden. Vi bodde också en natt på en turisthytte uppe på ett kalfjäll invid en fjällsjö. Inte nog med att vi fick vandra i fjällen, barnen fick också vara med på både båttur och flygtur (bestefar är hobbypilot). När vi var på båttur i Oslofjorden fick vi till vår stora förtjusning besök av en stor flock delfiner!! Under ca en timme fick vi bevittna hur delfinerna lekfullt simmade nära vår båt och gjorde hopp. Vi är tacksamma till alla goda vänner och familj som gav oss en sommar utan dess like! Herrren är god!

Hälsningar Martin o Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah

​

Barnen fick äntligen sommarlov förra veckan! Barnen har fått ledigt, medan vi har en del jobb innan vi tar semester i år. Hela maj och juni har inneburit en del resor och läger mm. Nästa veckas onsdag flyger jag, Rebecka och Eliah till Helsingfors för att vara med på Missionskyrkans sommarkonferens i Grankulla. Hege-Elise och Kaleb kommer senare i juli. 

Rebecka har nu gått färdigt lågstadiet!! Förra veckan firade vi dessutom hennes 12 års dag! Vår familj har som vana att vi ger en egen telefon till våra barn när de fyller 12 år! Så nu kom alltså dagen för Rebecka när hon fick sin första telefon (farfars gamla Samsung)! Känns som ett steg mot att bli vuxen och få ta mera ansvar. Rebecka är godmodig och anspråkslös när det gäller fester. Hon ville inte ha någon stor fest och är förnöjsam med att få fira enkelt. Hon har fått välja sin egen matmeny och det blev american pancakes till frukost och sen ryska dumplings till lunch! Sen fick hon göra det som hon älskar mest av allt, nämligen att åka till stallet för att rida och sköta om hästarna där. Hon är en djurälskare som drömmer om egen katt, hund, kanin och häst när hon blir stor! Som förälder så är det en stor förmån att få se sitt barn växa, samtidigt inser man att åren som de är små går väldigt fort.

Våra pojkar haft olika utmaningar under den senaste tiden. Den positiva utmaningen har varit att Eliah har blivit scoutad av AEK. En av Greklands största klubbar (spelade Champions League för ca 4år sen). Han blev inbjuden att komma på try out för deras u12 akademilag och har varit där i tre olika omgångar. Hans klubbkamrat fick åka dit två gånger. Eliah har fördel av att vara vänsterfotad och lätt på fötterna. Själv tycker han att det var roligt, men märkte att nivån var något högre än det som han var van vid. Vi får se vad som sker under de kommande veckorna huruvida han spelar där nästa höst. För vår ekonomi skulle det vara enklare ifall han inte blev antagen till AEK. Det skulle innebära längre resor till både träningar o matcher.
Kaleb har önskat ha en mera grekisk sommar i år. Han vill gärna utforska vad den grekiska sommaren har att erbjuda. Han ska bl.a åka på grekiskt tonårsläger i juli. Han har däremot haft det motigt med fotbollen. Han fick en ljumskskada i april som ännu inte har läkt helt. Det blev så illa att han knappt kunde gå vanligt. Nu har han gått hos fysioterapeut en månad och har nu fr.o.m förra veckan börjat göra styrkeövningar och stretchning som ska hjälpa honom. Han har varken kunnat springa, cykla eller simma vilket har gjort livet tråkigt. Han har fått lov att försöka hitta någon annan hobby som inte skulle innebära fysisk aktivitet, vilket inte har varit så lätt. En hobby som han hittat tillbaka till som han tycker om är att vara DJ. Han blev bland annat anlitad av sin klasskompis att vara DJ på hans födelsedagsfest! 

Jag Martin har just kommit hem från Egypten. Innan jag åkte till Egypten så hade jag precis kommit hem från en träningshelg (DMM) som vi själva ordnade, följt av två olika mansläger för perser som jag hjälpte till på. Från den 27e maj fram till den 18e juni så var jag hemma bara 5 dagar. Många underbara saker som jag skulle kunna berätta från dessa dagar. Under träningshelgen fick vi vara tillsammans med tre av våra goda vänner som vi jobbar tillsammans med, en afghan, en iranier och en arab. Med oss hade vi en god vän från Indonesien (bor i England). Tillsammans gick vi igenom de enkla grunderna för hur en rörelse av lärjungatränare kan se ut enligt Nya Testamentet och lärde ut enkla tips hur det kan göras i praktiken! När man går denna träning så inser man gång på gång hur många kristna som har aldrig helt förstått att Jesus har gett dem specifikt mandat att gå ut och göra lärjungar av alla folk (döpa dem och lära dem att följa Jesu bud). Det första manslägret var för pastorer och ledare bland perserna i Grekland. Det andra var för sökare. Under första lägret var det underbart att se hur pastorer och ledare ville eftersträva en djupare enhet med varandra. Istället för tävlan så tog man beslut om att börja välsigna varandra och bjuda in varandra till sina olika sammanhang. Under det andra lägret hade vi undervisning om grunderna i kristen tro. Tre stycken afghaner valde att bli döpta och börja följa Jesus. En av dem var en av de som vi haft kontakt med och som jag bjöd med. Han heter Rasoul! Be gärna för honom! Vi försöker lärjungaträna honom vidare så att han kan förstå vad det betyder att följa Jesus!

I Egypten förra veckan var jag med på UMUs frontier mission conference. Det var en hybridkonferens där vi hade samlingar för arbetare från regionen, samtidigt som fick vi ta del av online möten där människor från hela världen var samlade. Många uppmuntrande rapporter från områden i världen där man inte bara pratar om en ny troende här och där men istället talar om rörelser (movements). Movements har blivit en vanlig term inom missionkretsar, men för att göra det mera tydligt så har man definierat en movement (rörelse) genom att beskriva det som ett nätverk av minst 500 nya troende som blivit döpta och där det är minst fyra generationer av församlingar. En generation kommer till när en församling startar en ny församling. Församlingar betyder i dessa sammanhang ofta enkla husförsamlingar. Bara inom UMUs arabete så räknar man idag med upp till 11 movements runtom i världen. UMU är bara en av många som ser tillväxt. I länder som tex Indonesien, Indien, Madagaskar, Mongolien och Colombien har nya rörelser startat under de senaste åren. Plötsligt har också ett land som Mongolien blivit det land i världen som skickar ut flest missionärer per capita!! Ganska otippat om du tänker på historien! Mongolien har bara på några år gått från att vara ett missionsland till att bli ledande i att skicka ut nya församlingsplanterare runtomkring Mongolien till platser som är svåra att nå! Se länken för mera info https://www.ywamfm.org/mission-field-mongolian-missionaries/
När jag pratade med några afrikanska församlingsplanterar så fick jag höra om och om igen att skörden är mogen men arbetarna få. Men det har också gjort att de inser att mer arbetare måste komma från skörden. Istället för att vänta på att andra ska komma så tränas de nytroende att göra jobbet. Det finns många som är redo att lämna islam när de får möta det kristna evangeliet. UMU i Egypten har börjat skicka ut församlingsplanterare till sina grannländer och de folkslag som de har runtomkring sig. Många kristna egyptier har dock länge distanserat sig från muslimerna, men det finns en växande skara som börjar våga nå ut tilll sina muslimska landsmän. Dessa egyptier förstår att förföljelse är en del av priset man betalar!
Jag tror att den globala kristna församlingen står inför ett paradigmskifte när det gäller hur vi gör församling. Pandemin har skakat kyrkor och kyrkprogram som samlat människor och gjort att vi måste omvärdera hur vi bygger vidare. Låt oss bygga vidare på det som håller! Nämligen att göra lärjungar, såsom Jesu ord till oss; gå ut och gör lärjungar av alla folkslag! Ett citat från konferensen var bland annat: "lärjungar som inte gör lärjungatränande lärjungar är inte lärjungar". Kan kännas dömande för oss européer, men troligtvis en nyttig påminnelse för oss om vad målet handlar om!

Blessings!
Sandås familjen

*grekisk sallad innebär en blandning av många saker

​

Båtfärd på Nilen med Kairo i bakgrunden!

Barnen har just åkt till skolan igen efter en paus på lite mera än 2 veckor. Påsken är över för denna gång och vi fick ha mycket sköna dagar tillsammans som familj. Vi fick bland annat låna en lägenhet på Kefalonia (en ö utanför Peloponnesien). Ön är verkligen naturskön och överraskande grön (regnar mer än vanligt där). Vi fick fira påsk enligt den grekiska traditionen som är mycket Jesus centrerad. På fredag gick jag och Kaleb till en kyrka på kvällen för att tillsammans med tusentals andra gå i procession för att hedra minnet av att Jesus korsfästes och dog. På lördag tog vi båten till Kefalonia och fick där vara med på uppståndelsefesten. Alla människor hade sökt sig ut till kyrkan för att vid 12 slaget fira med fyrverkeri och hälsningsfrasen Christos anesti - Alitos anesti! Jesus är uppstånden - han är verkligen uppstånden! På söndag fick vi vara med och grilla lammkött med vår värdfamilj! Sen på måndag åkte värdfamiljen hem medan vi fick vara ensamma tre dagar. Kaleb fick sova hos en kompis som också har sitt sommarhus på ön. De hade utsikt över hela ön eftersom de hade sitt hus högt upp på en kulle. Runt huset hade de vilda olivträd och päronträd. Familjen hade även sitt eget vin som man producerade från vindruvor som man odlade. Lite annat sommarhus än vad vi är vana vid i Norden. Kaleb fick inbjudan att komma och bo där under sommaren också! 

Hege-Elise är nu som bäst på väg in till Ukraina. Hon flög i helgen till Polen för att därifrån ta sig vidare in till ett UMU-center i västra Ukraina. Hon kommer att avlasta den personal som jobbat nonstop i över två månader. Hon ska bla vara på köket och vara värdinna. Hundratals flyktingar kommer in varje dag för att få mat och husrum. Be gärna för henne och det team som jobbar tillsammans!

Innan påsken fick vi ha besök av min far, Boris Sandås och vår finsk-egyptiska vän Faragh Sadak! Det var vårt första familjebesök från Finland på länge! De fick vara med när vi gick ut till Omonia och Viktoria parken och de fick också se de människor som vi jobbar med och tränar. Pappa ber mer än gärna för människor och har en befrielsetjänst som han fungerar i. Det var bland annat en afghansk man i Viktoria som blev mycket överraskad av att hans huvudvärk försvann. Han hade inte kunnat sova alls på natten innan pga värken. Vi frågade om vi fick be och han ville gärna det. Efteråt blev han helt förundrad över den kraft som helade honom. Jag kände typen sen tidigare och fick fortsätta berätta för honom om Jesus och vem han är. Han sa att han inte vill ha någon religion eftersom han hade sett vad religionen har gjort i hans land. Jag sa till honom att det handlar om att ha de rätta kontakterna. Om du får kontakt med Jesus så är det ingen religion i första hand som du börjar, utan en relation med Gud själv. Be gärna för honom att han ska våga närma sig Herren!


Sköna majhälsningar,
Familjen Sandås

​Under de senaste veckorna hade vi börjat se fram emot en behaglig vår där livet skulle återgå till mera normalt läge. Coronan och restriktionerna skulle avta mer och mer. Allt såg bra ut i februari när jag dessutom fick fira mitt 40e levnadsår med både fest och roliga aktiviteter (en afghansk vän kidnappade mig när jag var ute på löptur på morgonen och tog mig med på olika aktiviteter, bla ett ofrivilligt bad!). Men så kom plötsligt kriget i Ukraina och tog vårt fokus. Vi fylldes av en känsla av meningslöshet och det var med tungt hjärta vi fick uppdateringar från UMU i Ukraina om hur kriget tvingade dem till flykt. Många av UMUarna är nu i östra delen av Ukraina och har påbörjat ett massivt biståndsarbete med de flyktingar som kommer (tusentals per dag). Vi har kolleger både i Ukraina och Ryssland och vet att den onde försöker splittra dessa två brödrafolk som levt nära varandra under lång tid. Ukraina har varit en väckelsekatalysator för många människor i Ryssland, i och med att missionärer från Ukraina har åkt in till Ryssland. Känns som att kriget har både politiska och andliga inslag. En professor inom UMU talade om att roten till kriget kan ledas ända tillbaka till när kyrkan splittrades mellan öst och väst år 500eKr.. Putin ser som sin religiösa plikt att stärka den östliga kyrkan mot påtryckningar från väst. Därför välsignas också hans ageranden av den rysk-ortodoxa kyrkan. 

Hege-Elise blev snabbt involverad i att koordinera och organisera de hjälpinsatser som nu mobiliseras inom YWAM som följd av den enorma flyktingströmmen som är på väg in i Ukrainas grannländer. Hon är bra på att organisera och verkar hittills vara ok med att zoommöten avlöser varandra från tidig morgon till kväll. Tack vare de erfarenheter som vi fått tidigare från flyktingkrisen här i Grekland (speciellt under åren 2015 och 2016) så vet hon lite mera vad som krävs och vad som bör göras i detta läget. Tack och lov så är villigheten att hjälpa stor och det görs mycket för att hjälpa de nödställda!

Samtidigt hoppas jag att krisen i t.ex. Afghanistan inte glöms helt bort nu. Där håller människor på att dö av hunger och sharia lagarna har blivit ännu tuffare. En av mina vänner har sin bror i Afghanistan. Hans bror vill bli kristen men min vän vet inte om han vågar leda honom till tro pga att han inte vet om han kommer att överleva länge. De tvingar nämligen alla att gå till moskén varje dag för att be. Konverterar du eller har du en bibel på din telefon så kan du bli stenad till döds. 

Förutom kriget i Ukraina och oroligheterna i Afghanistan så fortsätter arbetet och livet här i Aten ganska normalt. Vi har bla fått den generösa möjligheten att ta med mindre grupper till ett naturskönt lägerområde utanför Aten som kallas för Porto Astro och som ägs av Hellenic Ministries (den största evangeliska missionsorganisationen här i Grekland). De vill gärna att stället också används under vinterhalvåret. Vi åkte dit med 8 perser (iranier och afghaner) och hade en två dagars retreat i februari. Stället är på en ganska avlägsen plats och man är tvungen att ta båt sista biten. Det bor två albanska familjer på området som sköter om fastigheterna och står som värdar; kokar mat och ordnar när vi kommer dit. Där finns möjlighet till fotboll, volleyboll, basketboll, väggklättring, paddling, tystnad etc. För många av dem som var med så blev det en behövlig andningspaus i vardagen som annars är fylld av oro inför framtiden (asylsituationen, jobb, boende, pengar etc). Vi ville ge möjlighet till att stanna upp, på samma sätt som man tar bilen till besiktningen varje år. Vi behöver kunna lyssna till vår ande, kropp och själ för att vi ska få äga den frid eller shalom som Bibeln talar om. Shalom är ett mycket rikt ord som betyder mer än bara frid eller fred. Det innebär att vi kan närma oss Herren och får uppleva Hans frid. Då kan vi ta itu med våra relationer till andra människor, oss själva och till skapelsen runt oss för att få en frid som inte världen ger men som kommer från Honom vars namn är Fredens kung! 

Inser i skrivande stund hur viktigt det är att vi håller oss nära Herren och Hans ord i en tid fylld av oro och krig. Den frid som Jesus vill ge oss är en frid som vi inte kan köpa med pengar eller status. Den ges till oss som gåva när vi närmar oss Honom! Se till att investera i den friden genom att stanna upp ibland i din vardag! 

Vi firade askmåndagen här igår (7e mars) och då åkte till en varm källa för att värma upp oss!

In recent weeks, we had started to look forward to a pleasant spring where life would be returning to a more normal state. The corona and the restrictions would decrease more and more. Everything looked good in February as I also was privileged to celebrate my 40th birthday. My Afghan friend actually kidnapped me when I was out for a run in the morning and they they took me on various activities, including an involuntary bath. But then the war in Ukraine started and took our focus. It felt so unreal and so meaningless and it was with heavy hearts that we started to receive updates from our colleagues in Ukraine about how the war forced them to flee. Many of them are now in the western part of Ukraine and have begun massive aid work with the refugees who arrive (thousands per day). We have colleagues in both Ukraine and Russia and know that the evil one is trying to divide these two brotherly people, who have lived close to each other for a long time. Ukraine has been like a revival catalyst for many people in Russia, as missionaries from Ukraine have entered into Russia. Feels like the war has both political and spiritual elements. A professor in our organisation was telling us how the war now can be traced back to when the church split happened between the east and west around 500 AD. Putin sees it as his religious duty to strengthen the Eastern orthodox Church against the threats from the west. Therefore. His actions are also blessed by the Russian Orthodox Church.


Hege-Elise quickly became involved in coordinating and organising the relief work that are now being mobilised within YWAM as a result of the huge influx of refugees that is on its way into Ukraine's neighbouring countries. She is good at organising and seems so far to be ok with zoom meetings from early mornings until evenings. Thanks to the experiences we have from the refugee crisis here in Greece (especially during the years 2015 and 2016), she knows a little more what is required and what should be done in this situation. Thankfully, the willingness to help is great and a lot is done to help those in need!


At the same time, I hope that the crisis in e.g. Afghanistan is not completely forgotten now. There, people are dying of hunger and the sharia laws is become even tougher. A friend of mine told me that his brother in Afghanistan wants to become a Christian but he does not know if he dares to lead him to faith because he is unsure if he will survive long after that. People are forced to go to the mosque every day to pray and if you convert or have a Bible app on your phone, you can be stoned to death. 


Apart from the war in Ukraine and the unrest in Afghanistan, work and life here in Athens continue quite normally. Among other things, we have been given the generous opportunity to bring small groups of people to a camp area outside Athens called Porto Astro, which is owned by the Hellenic Ministries (the largest evangelical mission organization here in Greece). They want the place to be used more during the winter months. We went there with 8 Persians (Iranians and Afghans) and had a two day retreat in February. The place is in a pretty remote area and you have to take the boat the last bit. There is an Albanian family living at the camp site who take care of the properties and are the hosts; cooks food and arranges everything when we get there. There are opportunities for football, volleyball, basketball, wall climbing, kayaking, silence, etc. Many of the guys experienced a necessary  break in everyday life that is otherwise filled with worries about the future (asylum situation, jobs, housing, money, etc.). In the same way as you have to take the car to the inspection every year you also need to slow down and look at your own life. We need to be aware that we are both spirit, body and soul in order to be able to experience the peace that the Bible speaks of. Shalom (peace) is a very rich word that means more than just peace or tranquility. This means that we first of all can approach the Father in Heaven and experience His peace as we let Him be our Lord. Then we can deal with our relationships with other people, ourselves and the creation around us. Jesus says in John 14:27: ”My peace I give to you, not the peace that the world gives you”. 


I realise at the time writing this how important it is that we stay close to the Lord and His word in a time filled with anxiety and war around us. The peace that Jesus wants to give us is a peace that we cannot buy with money or status. It is given to us as a gift as we approach Him! Be sure to invest in that kind of peace in your life!