Det går mot jul och vi har redan tänt tre ljus i adventsljustaken och pyntat vår plastgran! Julstämningen har inte helt infunnit sig ännu, kanske eftersom vi ännu har en del solsken mitt på dagen och vi har inte sett någon snö. Vi har hört flera säga att vintern i Grekland ibland kan kännas tom kallare än i Finland. Orsaken tror jag stavas s-t-e-n-h-u-s. Vårt hus blir som en enda stor kall sten efter att solen gått ner. Jag, Martin, fick möjligheten att vara med en vecka på en sammanlagt tvåveckor lång bönesamling (Presence in the Med) som UMU ordnade med fokus flyktingarna som kommer in till Europa. Vi bodde på en stor segelbåt som UMU äger, Next Wave (ywamnextwave.org). Båten åkte ingenstans men den var förankrad i en hamn en bit norrut från Aten. Gud hade kallat på förebedjare från många olika håll i Europa för att vara med och be för Medelhavsområdet och framförallt att lyssna in vad Herren vill att vi som församling bör be för. Att vara i ett sammanhang med 15-20 andra människor som förväntar att Herren talar på olika sätt och som dessutom har en hel del erfarenhet från tidigare böneuppdrag gjorde min vecka på båten till en mycket intressant erfarenhet! Tänk dig att be tillsammans med samma grupp i över en vecka. Om inte den Helige Ande är med på det så skulle ingen orka be så länge tror jag. Men tack o lov så ledde Herren oss varje dag och visade oss både saker som var runt oss men också sånt som vi gick och bar på. Bön är verkligen inte bara fina ord som vi läser upp, det handlar om att få se saker med Guds ögon och utifrån det proklamera liv. Jag fick bokstavligen uppleva att det som vi bad för på båten också hade påverkat människors liv på ett konkret vis. Det som hände efter att jag kom hem till Aten var nämligen att jag träffade två syriska män som hade kommit till Lesvos några dagar tidigare. Deras berättelse var hårresande. De hade som många andra kommit med en liten båt från Turkiet till Lesvos. Deras båt hade börjat ta in vatten mitt ute på havet eftersom deras motor hade stannat. Båten var full av människor, stora som små. Många blev mycket rädda och hysteriska och började ropa. Dessa två männen, den ena med en benprotes beskrev att de såg döden komma. Så de hade börjat ropa på Jesus om hjälp. Det nästa som hände var att motorn startade och vinden lade sig till ro så de kunde köra båten vidare till land! De blev mirakulöst räddade från en säker död. Det som slog mig sen på kvällen var att de hade kommit till Grekland samtidigt som vi var på båten och bad. Jag minns speciellt att en i gruppen hade fått en bild när vi bad. I bilden såg han Jesus gå på vattnet, Jesus i båten och Jesus som stillade stormen! Ibland är det lätt att ringakta de böner som vi ber. De förblir bara ord tänker vi. Men vi har faktiskt fått en tunga som vi kan välja att tala ut liv och hopp med eller också hopplöshet och död. Jag vill vara en som talar Guds ord som ger liv och hopp till människor runt mig, vare sig det är i bön eller i samtal med människor! Vi har nu också fått tillbaka våra teammedlemmar (Aaron och Susie Hoover) som varit i USA i några veckor. Det känns inspirerande att få samlas igen. Vi har många drömmar som vi vill se bli verklighet här i Grekland! Veckorna framöver så har vi bestämt att vi satsar på att lära oss mera grekiska. Vi har fått kontakt med en universitets studerande som kommer och undervisar oss två gånger varje vecka. Imorgon kommer mina föräldrar (Boris och Alfhild) på besök hit! De kommer att fira julen här tillsammans med oss! Fridfull adventstid! Martin Här under ser ni en bild av de syriska vännerna som jag träffade i kyrkan!
0 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |