Hälsningar från vår vardag här i Aten! Livet rullar på ganska vanligt trots att Corona situationen ännu är överhängande. Det finns dom som säger att vi kommer att få en till lockdown, men personligen tror jag inte att Grekland har råd med det. Istället måste vi lära oss att leva med situationen på bästa sätt. Vi har en del restriktioner som vi måste förhålla oss till. Bl.a. munskyddstvång på alla allmänna platser inomhus, med max 9 personer samtidigt i en samling. Vissa skolor har hamnat stänga, men våra barns skola har ännu öppet. De har också kunnat spela och träna fotboll och gymnastik nästan som vanligt. Människor är också ute och träffas ganska normalt även om det sker i mindre grupper, vilket vi är tacksamma för.
För en månad sen kom en arabisk-finsk broder, Muhammed Sharieh, hit till Aten för att undervisa nykristna och sökande araber som han fått kontakt med under tidigare resor han gjort. Han sökte efter en samarbetspartner, så vi kom överens om att börja en bibelstudie grupp för araber. Sagt och gjort, vi fick snabbt ihop en grupp som sen växte under de kommande veckorna. Eftersom vi endast får ha 9 personer samlade samtidigt så har vi nu två grupper som samlas två gånger varje vecka. Vi har fått vara med och döpa flera av dem. Bland annat en mamma från Irak som hela livet varit en överlåten muslim. Hon bestämde sig ganska snart att hon ville börja ett nytt liv med Jesus. Förändringen i hennes liv blev som dag och natt efter att hon blev döpt. Hon började ha på sig andra kläder och hon tog av sig sin slöja. När hon döptes så var det första gången som hon hade badat i havet. Efter dopet så låg hon i vattnet och njöt en lång stund. Under senaste tiden så har det varit mycket jobb för mig med att hjälpa våra nystartade bibelstudiegrupper, så när jag fick förmånen att åka iväg på en veckas retreat med en grupp män på en segelbåt så var det en efterlängtad paus i vardagen. Vi seglade till fem olika öar i Kykladerna (grekiska skärgården söder om Aten) och fick äta god mat, simma och utforska fina platser (bl.a. Milos, Siros, Kithnos). Samtidigt fick vi möjlighet att hitta lugnet och få tid i ensamhet och låta Herren tala till oss på det sätt han vill. Varje morgon började med en timmes tystnad. Då skulle man helst inte läsa, se eller lyssna på nåt, bara hitta stillheten med Herren. Under våra gemensamma måltiderna hade vi möjlighet att lätta våra hjärtan och tillsammans processa olika saker som kom upp och be för varandra. Vår kapten som var en mycket generös pensionerad finansman från England gav oss också ord (ibland frågor) som han upplevde Herren gav honom när han bad för oss. Det var med andra ord en välbehövlig andningspaus i arbetet. En möjlighet att ta ett steg tillbaka för att få rätta perspektiv på saker och en möjlighet att få vara utan att behöva prestera nåt. Herren visade mig bl.a. mera vad det innebär att lita på honom som min far som tar hand om mig och att Han först och främst vill relatera till mig som sin son. Ibland kändes seglingen som om vi var ett gäng pojkar som var ute med sin pappa på äventyr. Det kändes härligt!
0 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |