Vi har gått fra sommervarme til høstvær på noen få dager! Det har vært skikkelig uvær med oversvømninger i helgen. Vi har ikke merkt det så mye, men jakkene og sokkene har kommet fram i huset! Nå kunne vi bare ønske at ullsokkene hadde kommet, men de kommer ikke enda til Aten. Det har vært litt ”nedganger” de siste 2 ukene. Først ble sykkelen vår stjålet og på onsdag så ble min lommebok stjålet. Jeg hadde hentet ett team med Finlandssvenska tjejer, som skal jobbe med oss, fra flyplassen og hjalp dem med all baggasje de hadde med. Så når vi skulle bytte tog på metron, så var min handveske tydeligvis ett lett bytte. Dessverre så hadde jeg litt mer penger enn hva jeg ellers pleier å ha der, så det var litt irriterende. Men som min kjære mann påpekte; det er av Gud vi har fått pengene, så det var ikke ”våre” penger. Det er jo så sant! Det er jo Han som gir oss det vi behøver! Apropro behøver… så begynner vi å bli litt lei av å vente på busser i lange tider. Bussene kommer litt når de selv vil, og det er ikke utsatt faste tider som de kommer. Så vi kan stå i 10-40 minutter å vente på en buss! Det er mye bortkastet tid, da jeg la sammen at vi står ca 1-1 1/2 time totalt hver dag vi skal ut. Så vi ønsker oss veldig en bil!! Vi fikk bilen vår i Finland solgt for noen uker siden, så vi fikk litt penger derfra til ett nytt fordon. Men det rekker ikke til, så vi ber om en ny bil! (ikke ny, men ”ny” for oss!) Her står vi og venter på bussen i øsende regnvær! Jeg ble våt og kald, så jeg klarte å bli syk, så det var ikke så morro. Vi mottok som team en hjelpesending fra Nord Irland på 46 tonn med telt, soveposer, klær, og masse andre saker, forrige uke. Vi har åpnet opp for alle organisationer i byen, til å komme og hente det de behøver i flyktningsarbeidet. Martin, Aaron (vår amerikanske UiO/YWAM kollega), og pastorn på Samaria (flyktningssenter som vi har mest kontakt med), tok imot to representanter fra Nord Irland, og hadde en intressant dag med dem. Martin får nesten fortelle mer om den saken, ettersom jeg har bare fått høre om det! :)
Igår var første dagen, som vi fikk gi ut litt klær, telt og soveposer til en Irakisk familie som kom til senteret. De kom rett før det var ett møte på senteret, så etter at jeg hadde gitt dem det de behøvde, så fikk de høre hvor verdifulle de er og at de er Guds barn. De traff andre troende Farsi og Arabisk talende folk og fikk sitte og spise makoronilåda (grateng) som teamet fra Österbotten (Finland) hadde laget till alle. Bønneemner: Sykdommen for barna har bare fortsatt her! Nå er alle utenom meg friske, men be gjerne om helse for oss! Barna har byttet på å være syke i mange uker, men Martin og jeg har klart oss. Vi behøver virkelig en bil, og er nødt til å kjøpe en så snart vi får penger til det! Så det kan dere også gjerne be om! Vi setter kjempe stor pris på alle som tar kontakt med oss! Vi saknar verkligen Finland i bland!! Kram till er alla!!!!
0 Comments
Måste dela en liten händelse som vi var med om!
Vi har försökt se efter ett stort middagsbord på olika ställen men vi har ännu inte tagit oss råd till att köpa något. Vi har ett mindre utebord som vi använder. Så därför har HE och jag tänkt att vi ev kunde ta några gamla gråa plankor som vi hade sett vid sidan om vägen inte så långt från där vi bor. Det såg inte ut att vara någon ägare till plankorna eftersom de låg lite huller om buller och inte heller bakom något stängsel vilket är mycket vanligt här. En dag när vi hade hyrt en bil från en kyrka här i Glyfada så gjorde vi slag i saken och for för att hämta fyra plankor. De hade redan hunnit bli mörkt eftersom vi först hade varit på IKEA. Vi hade barnen i bilen (Eliah sov) när vi gick ut med ficklamporna. Efter bara 10 min såg vi plötsligt två polismotorcyklar som stannade ut på gatan. Kaleb och Rebecka blev rädda i bilen och Kaleb började ropa att poliserna kommer och tar mamma och pappa så Eliah även vaknade och började gråta. Poliserna sa att det var någon som hade ringt dem pga oss. Jag försökte förklara åt poliserna att vi trodde att plankorna var på ingenmansland. Poliserna ville veta vad vi jobbade med, var vi bodde och sen efter att jag gett våra IDn så ville de även kolla att de var äkta. Vi blev frisläppta efter en stund och kunde fara vidare hem, något snopna dock. Vi skulle gärna köpa dem men det är svårt när man inte vet vem som är ägaren. /Martin Vi har under den senaste veckan haft besök från både Hankmo (Finland), Norge och Ungern! Från Hankmo kom familjen Åsvik som gjorde en interrail resa här i Grekland och Italien! Från Norge hade vi besök av våra tidigare UMU vänner som vi inte hade träffat på ca 10 år men som vi blev rikligt välsignade av. De hade med sig kläder, böcker och framförallt makrill i tomat! TUSEN TACK!!!! FISKUNDER PÅ 80-TALET Förutom våra nordiska gäster så fick vi också träffa en av våra UMU ledare som bor i Ungern men som fungerar som koordinator för det som sker i denna region. Han berättade också en del om UMUs tidigare försök att etablera något här i Grekland. Det har visst inte varit särdeles lyckat, t.o.m helt förfärligt vissa gånger. Men en intressant händelse som skedde här på 80talet som också har en profetiska sida var när UMUs båt Anastasia blev liggande i hamnen här en bit utanför Aten. Man hade problem med båten vilket gjorde att man inte kunde åka vidare. Både pengar och mat började ta slut och man visste inte vad man skulle göra. Man bad och försökte förstå meningen med att man skulle vara där. En morgon när en av dom var ute och gick på stranden så fick personen se en stor barracuda fisk som hade hoppat upp på stranden. Man tog fisken ombord på båten och tillredde den där. Nästa morgon hände samma sak, en stor fisk hoppade upp på stranden. Detta skedde sex dagar på rad och på den sjunde dagen hittade man sammanlagt 8000 fiskar på stranden. Hela båtbesättningen fick samla ihop fiskarna och man hade fisk överflöd! Miraklet blev t.o.m uppmärksammat i lokala tidningen och man tog fotografier av det som skedde och tackade Herren! Parallellen till idag är att det väller in människor (istället för fisk) från havet till Aten. Det är Herren som öppnar upp både Mellanöstern (Syrien, Irak, Afghanistan) och Europa, inte minst Grekland. Därför vill vi se människorna som en välsignelse när de kommer! 42TONS HJÄLPSÄNDNING Det finns massor med behov på ett detta ställe, inte bara flyktingar, det är lätt att drukna i behoven och bara bli nedstämd. Därför försöker vi varje vecka planera in tid där vi som grupp kan lyssna till det som Herren vill att vi ska göra här i Aten, steg för steg. Det är spännande när vi samlas tillsammans med våra två UMU vänner för att be. Det är då som vi får ledning till nästa steg. Vi har alla upplevt att Herren vill att vi ska satsa på att bön och lovsång samt att tjäna lokala organisationer och församlingar här på plats. På fredag kommer Samaria (vår samarbetspartner) att få ta emot en ca 42 tons hjälpsändning från Nordirland. Detta tack vare att vi haft ett UMU team på Kos och Lesvos som fått goda kontakter. Herrens vägar är ibland helt fenomenala, som i detta fall. Vi kommer tack vare hjälpsändningen att kunna hjälpa människor runtom i området där Samaria finns. Området är ett bordellområde med mycket missbruk och misär. Nedanför ser du en bild av ett konstverk som finns längs gatan nära Samaria centret. Bilden är mycket hemsk men ack så mitt i prick. Den sammanfattar det som sker i kvarteren runtomkring. Vi drömmer om att få se Guds rikes kraft förändra detta område!
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |