Nu är vi tillbaka efter en lite längre paus! Jag, Martin, fick möjlighet att ta en lite längre paus, från slutet av maj ända till slutet av augusti. Jag och de två yngsta barnen några veckor innan Hege-Elise och Kaleb kom till Finland. Nu, efter ett långt avbrott i den vanliga vardagen så håller vi på att återgå till våra rutiner. Skolorna skulle egentligen ha öppnats denna vecka men myndigheterna valde att skjuta upp skolstarten en vecka. Myndigheterna har meddelat att man kräver att alla elever och personal skall ha munskydd i skolan. På rasterna får man ta av sig dem ifall man kan ha social distansering. De senaste dagarna har barnen sytt egna masker som de kan ha på skolan. Många föräldrar är bekymrade hur det i praktiken skall kunna fungera att ha munskyddstvång i skolan. Vi hoppas i alla fall att det inte blir lång tid Det är nu fem år sen vi flyttade hit. Det är varje år en anpassning att komma tillbaka hit från Norden, upplever jag. Barnen reagerar också en del i början med att ha humörsvängningar. De största skillnaderna när man kommer hit är förstås värmen och sen språket. Att komma hit i slutet av augusti innebär en temperaturskillnad på upptill 20 grader. Det låter kanske skönt och idylliskt men med konstanta tropiska nätter och värmebölja upp till närmare 40 grader blir det olidligt varmt om man inte tänkt ligga på en strand hela dagen. Vi har ingen air condition hemma, istället har vi en källare som är svalare. Där sover vi alla i ett rum på golvet tills det blir svalare i september. I augusti avslutar man ju i Norden sommaren och hösten börjar ta fart samtidigt som man här i Grekland har högsommar och tar det lugnt. Först i september blir det lättare att börja arbeta och umgås med andra. Då träffas många familjer ute i parkerna på kvällstid. Vanligtvis åker en av oss med barnen ut till vår närmaste park klockan 7 på kvällen och kommer hem någongång efter 10. Detta innebär ju följaktligen att vi får sena morgnar och att vi även måste tvinga barnen att vila siesta på dagen. Detta upplevs ofta som en onödvändig pina för våra barn, men en nödvändighet för oss för att klara dagen utan huvudvärk. Mitt arbete går som tidigare i år ut på att mobilisera och träna församlingsplanterare och lärjungatränare. Jag försöker ha ca fyra personer (flest iranier i nuläget) som jag satsar mera tid på för att hjälpa dem att leda och träna andra. Situationen här i Aten och Grekland bland flyktingar är just nu lite otrygg. De flesta "ministryn" kan inte fortsätta att samla många människor på en plats så istället försöker gå ut till dem där de finns. Många familjer bor nu på gatan och denna vecka drabbades Greklands största flyktingläger på Lesvos av en stor brand som förstörde nästan hela lägret. Lägret har haft närmare 20 000 flyktingar. Många av dem är nu utan hem. I Aten bor också många på gatan eller i parker pga att de blivit vräkta från sina hem. De förväntas av myndigheterna klara sig på egen hand men många har inte kunnat lära sig språk eller fått någon chans till att jobba. En av mina iranska vänner som vi hjälpt en del har under de senaste månaderna, efter att Corona viruset kom distribuerat mat från ett ministry som annars brukar ha matservering. Pga corona så kan man inte samla många människor, men i stället kör min iranske vän ut mat till familjer som behöver hjälp. Utifrån dessa kontakter har han börjat samla dem i små grupper för att undervisa dem om Jesus och vad det innebär att tro på Honom. Jag var tillsammans med honom denna vecka. Senare denna vecka ska jag vara med honom när han samlar dem för att undervisa dem om Jesus! Det var hjärtskärande att få komma in till en familj som tidigare i veckan hade haft ett missfall, där kvinnan var mycket svag och osäker. Vi fick vara tillsammans med dem och be tillsammans och förstås ge dem mat. Vi fick vara 4 dagar på en ö som heter Zakhyntos. Där finns en mycket populär och känd strand, Ship wreck beach, som utsetts till en av världens vackraste.
0 Comments
|
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |