Jeg reiste til Polen den 30 april for så å reise inn til en by i Ukraina. Jeg fikk vente noen dager i Krakow på bilen som vi skulle kjøre inn til byen med. Under tiden bodde jeg på ett herberge/hostel der jeg delte rom med fire andre ukrainske kvinner fra de okkuperte områdene i øst. Fikk mye tid med kvinnene og noen av de hadde stort behov av å få prate om det de hadde vært igjennom og spesielt en av dem, Ana, en professor på Mariupol universitetet, hadde mer behov for å se lyst på framtiden. Vi satt ofte sammen å pratet med de andre kvinnene, men jeg fikk sitte med henne i flere timer etter at de andre hadde gått, for å møte hennes behov. Det er så mange behov som man møter. Visse har behov får å prate om sine traumer, andre behøver få tenke på andre saker og fortsette sine liv så godt det går. Det er hjerteskjærende å høre historiene deres og vanskelig å sette seg inn i deres situasjoner. En av kvinnene som var der var fra Kherson som hadde gått en tur på butikken for å handle mat. Når hun kom tilbake til leiligheten, så var hele bygningen bombet. Hennes to barn, mann og hennes foreldre var inne og var drept. Det er umenneskelige situasjoner som foregår i dette landet. Hun er kunstner å hadde laget en «før og etter» video av situasjonen. Helt vanvittig å se og jeg kan ikke klare å sette meg inn i smerten hun går igjennom. Jeg kan heller ikke sette meg inn i smerten. Man klarer det ikke psykisk om man tar til seg alle inntrykk og følelser av menneskene som man møter. Dagen kom da vi (en fra Kanada og jeg) skulle reise inn til Ukraina. Vi kjørte to biler, han en norsk registrert minibuss og jeg en Britisk Land Rover. Siden vi kjørte med humanitære biler, fikk vi kjøre forbi den flere kilometer lange køen til grensen. Minibussen kjørte foran meg og han ble sluppet inn. Siden jeg kjørte en britisk bil, som ikke lenger er i EU eller Schengen, så ble jeg stoppet og kom ikke inn. Jeg hadde dessverre min baggasje i minibussen foran. Er man først forbi checkpoints ved grensen får man ikke snu å komme tilbake. Jeg ble sendt tilbake til enden av køen og innså ganske så raskt at jeg ikke skulle klare å komme meg inn samme dag ved samme grense. Jeg ringte noen kollegaer å kjørte til en annen grenseovergang 2 1/2 time bort. Dessverre kom jeg meg ikke over den kvelden å fikk sove i bilen over natten på en bensinstasjon. Jeg hadde bokser med hjelpesending i bilen og fikk gå igjennom boksene for å se om det var noen varme klær. Det viste seg å være bokser med baby og barneklær, men fant en boks med to store varme gensere. Ett teppe hadde jeg også i bilen, så det fikk duge. Jeg holdt meg nogenlunde varm under natten, så jeg klarte meg fint. Jeg kom meg fint over til destinasjonen dagen etterpå. Det er mange historier som jeg kan fortelle, men det hadde blitt en bok… Men hovedsakelig så har jeg hjelpet til med praktiske saker på UiO basen, evakuerer mennesker til Polen og sett til at kvinner og barn har kommer seg i sikkerhet. Ikke alltid at det har gått problemfritt og flere saker som jeg ikke kan fortelle, men det har løst seg på veien. Sove behagelig i en seng har vært noe av det som har blitt luksus! Høre flyalarmer på kvelden og natten har blitt normalt og noe som man ikke reagerer på noe mer. Det hele er ganske så uvirkelig. Jeg kan skrive mer etter at jeg kommer tilbake til Athen på søndag. (Av sikkerhetsmessige årsaker nevner jeg ikke hvilke byer jeg er i.) Kort oppdatering om vår økonomi Vi jobber på frivillig basis med UiO (UMU) og får en del støtte via enkelte mennesker och menigheter som gir till vårt insamlingskonto i Finland eller direkte til oss. Dette muliggjort det før oss att få jobbe med kristent arbeid blant flyktinger som finns i Europa (mest i Hellas men nå også i Ukraina). Vi står nå infør en utfordring i samband med att vårt barnetrygd (barnbidrag) fra Finland har stoppet. Det betyr i praksis at vi mistet omtrent 330€/mån siden desember. Om man vil være med å støtte arbetet vi gjør så finner du informasjon om dette nedanfør. Tusen takk! Norsk konto: NO14 6272 1131 667 Vipps: +4790645382 Vårt insamlingskonto: Missionskyrkan i Finland FI5740551020257071 Ref nr: 00000 35907 Greetings from Ukraine I, Elise, traveled to Polen on the 30th of April to make my way into Ukraine. The van I was going into Ukraine with got delayed and I had to wait in Krakow a few days. During my stay in Krakow I stayed at a cheap hostel, where I shared room with four other Ukrainian women from the occupied areas in the east. I got to spend a lot of time with these women and some of them needed to talk about everything they had been going through but also one of them, a professor from Mariupol State University named Ana, just needed to look forward and see a bright future. Ana and I often sat together and talked with the other women. After the other women left to go to sleep, I sat with her for several hours, to meet her needs. There is so many needs that we are facing. Some people need to talk about their trauma, others need to think of other things and continue their lives as well as possible. It’s absolutely heartbreaking to hear their stories and impossible to understand their situation. One of the women that I spent time with was from Kherson and had walked to the store to get some food for her family. When she returned, the building was bombed and her two kids, husband and her parents was inside. All of them were killed. It’s completely barbaric situations that is happening in this country. The woman that lost her whole family is an artist and had made a “before and after” video of her family and neighborhood. It was heartbreaking to see that video and I can not comprehend the pain she is going through!! As cold hearted as it sounds- I don’t even want to try to comprehend. If I let the pain and suffering all these people are going through, if I let that affect me -I would not manage to face these people. I need to keep a distance to all of the emotions and impressions that people have. The day arrived when we (a Canadian guy and I) were going into Ukraine. We drove two vans. He drove a Norwegian registered minibus and I drove a British Land Rover. Since we drove humanitarian vans, we got to pass the long line of vehicles that was waiting at the border. The minibus drove in front of me and got through. Since I drove a British van, that are no longer in EU nor Schengen, I got stopped and couldn’t pass. I was directed to go to back and get in line at the very end. I did realize very soon that I was not going to make it that evening. Unfortunately I had my luggage in the minibus as we had been driving together in that bus before we picked up the Land Rover. Have you passed the first check point, there is no turning back. I called a few colleagues and was advised to drive to another border, 2 1/2 away. Unfortunately I didn’t make it that evening and had to stay the night in the van at a gas station. I had boxes of supplies in the van and knew that it was food and clothes. I searched for some warmer clothes but discovered that it was baby and kids clothing in most of them. I found two warm sweaters for adults and a blanket that was in the car, so that kept me somewhat warm through the night. I started early the next morning and made it into Ukraine and picked up women along the way and drove them to a nearby city. There is so many stories to be told, but that would make a book. But overall, I’m helping out practically at a YWAM base and evacuating people to Polen. It’s been far from smooth in many of the cases, but there is things that I can’t share, but that has been sorted along the way. To sleep comfortably in a bed has become luxurious. To hear aerial sirens in the evening and night doesn’t bother me anymore. It’s quite surreal to be in a country at war. I can write more after coming back home to Athens on Sunday. A short update on our financial situation. We work with YWAM and receiving funding through individuals and a few churches to our fundraising account in Finland. Only by grace from friends and churches, we have been able to work with refugees in Europe, mainly in Athens and now Ukraine. We are now facing a huge challenge as we are no longer receiving child support from Finland. That means that we have lost 330€/month since December 2021. We are trusting God for this provision and if you want to partake in support the work we are doing, then you can find information about that below. Paypal: [email protected]
0 Comments
Barnen har just åkt till skolan igen efter en paus på lite mera än 2 veckor. Påsken är över för denna gång och vi fick ha mycket sköna dagar tillsammans som familj. Vi fick bland annat låna en lägenhet på Kefalonia (en ö utanför Peloponnesien). Ön är verkligen naturskön och överraskande grön (regnar mer än vanligt där). Vi fick fira påsk enligt den grekiska traditionen som är mycket Jesus centrerad. På fredag gick jag och Kaleb till en kyrka på kvällen för att tillsammans med tusentals andra gå i procession för att hedra minnet av att Jesus korsfästes och dog. På lördag tog vi båten till Kefalonia och fick där vara med på uppståndelsefesten. Alla människor hade sökt sig ut till kyrkan för att vid 12 slaget fira med fyrverkeri och hälsningsfrasen Christos anesti - Alitos anesti! Jesus är uppstånden - han är verkligen uppstånden! På söndag fick vi vara med och grilla lammkött med vår värdfamilj! Sen på måndag åkte värdfamiljen hem medan vi fick vara ensamma tre dagar. Kaleb fick sova hos en kompis som också har sitt sommarhus på ön. De hade utsikt över hela ön eftersom de hade sitt hus högt upp på en kulle. Runt huset hade de vilda olivträd och päronträd. Familjen hade även sitt eget vin som man producerade från vindruvor som man odlade. Lite annat sommarhus än vad vi är vana vid i Norden. Kaleb fick inbjudan att komma och bo där under sommaren också!
Hege-Elise är nu som bäst på väg in till Ukraina. Hon flög i helgen till Polen för att därifrån ta sig vidare in till ett UMU-center i västra Ukraina. Hon kommer att avlasta den personal som jobbat nonstop i över två månader. Hon ska bla vara på köket och vara värdinna. Hundratals flyktingar kommer in varje dag för att få mat och husrum. Be gärna för henne och det team som jobbar tillsammans! Innan påsken fick vi ha besök av min far, Boris Sandås och vår finsk-egyptiska vän Faragh Sadak! Det var vårt första familjebesök från Finland på länge! De fick vara med när vi gick ut till Omonia och Viktoria parken och de fick också se de människor som vi jobbar med och tränar. Pappa ber mer än gärna för människor och har en befrielsetjänst som han fungerar i. Det var bland annat en afghansk man i Viktoria som blev mycket överraskad av att hans huvudvärk försvann. Han hade inte kunnat sova alls på natten innan pga värken. Vi frågade om vi fick be och han ville gärna det. Efteråt blev han helt förundrad över den kraft som helade honom. Jag kände typen sen tidigare och fick fortsätta berätta för honom om Jesus och vem han är. Han sa att han inte vill ha någon religion eftersom han hade sett vad religionen har gjort i hans land. Jag sa till honom att det handlar om att ha de rätta kontakterna. Om du får kontakt med Jesus så är det ingen religion i första hand som du börjar, utan en relation med Gud själv. Be gärna för honom att han ska våga närma sig Herren! Sköna majhälsningar, Familjen Sandås |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |