Jeg har vanskelig for å tro at juni er på kommende og at vi snart har vært i Athen i 2 år!! Mye spennende er på gang og vi ser at vi jobber stadig nærmere våre mål i Athen. Vi er nærmere enn noensinne å få startet opp mer langsiktig arbeid i byen. Min (Hege-Elises) pappa, fylte 70 år og vi hadde en fin fest med mange slektninger og venner av foreldrene mine. Min pappa var så generøs at han ønsket seg penger til misjonsprosjekt som vi kommer til å starte. Vi fikk inn en del penger som kommer til å komme godt med i oppstarten fra og med høsten/vinter 2017/2018. Siden vi er i prosessen med flere andre og det er enda litt løse tråder, så kan jeg ikke utdype dette mer enn at vi jobber mot en DTS (Disippel Trenings Skole) og oppstart av en base i Athen! Så igjen: TUSEN TAKK TIL DERE ALLE SOM VAR MED Å BIDRA TIL DENNE GAVE i min fars 70 års dag!! Jeg fikk muligheten til å være med på min nevø’s konfirmasjon og få bo hos min eldste søster, Marianne og hennes fantastiske barn (ungdommer) utenfor Oslo i noen dager! Det er helt fantastisk deilig å få være med familie innimellom!!! Jeg tenker ofte på at jeg er glad for at Gud har kalt oss til Europa og at det er lettere å reise, og få besøk, av familie og venner i Norden! Vi fikk besøk av Roland Nylund og Sonja Backlund her også, og fikk ha noen fine dager med dem! De kom med noen skikkelig gjennomtenkte gaver, som jeg ikke en gang har tenkt på at jeg savner! Trattkantareller blant annet!! Det var så koselig! 17.mai17. mai hadde jeg en full arbeidsdag, (11 timer) men vi fikk feire nasjonaldagen den 21. mai med Den Norske Foreningen i Athen. Vi hadde en skikkelig koselig dag, og Rebecka fikk noen nye norsk-greske venner. Hun er ikke den som pleier å være mest aktiv i leker og nye saker, men hun var med på alle lekene og koste seg! Fotballs"proffen" vårAEK (stort fotballslag i Athen) ringte Martin og ville at Kaleb skulle komme å prøvespille for dem. Det er ett fotballslag med et elitenivå, og det hadde vært en enorm sjanse for Kaleb til å nå sin drøm om å bli fotballsproff. Kaleb er bare 9 år og treningen hadde blitt på ett stort stadium (OAKA) i Athen. Vi pratet med Kaleb om dette, men hans reaksjon og refleksjon over tilbudet var: ”Jeg vil heller spille i laget (som han spiller nå) og hjelpe de til å bli bedre, og så kanskje neste år eller året etter kan jeg begynne i AEK”. Jeg er utrolig stolt over hans reaksjon og hans ”lag-ånd”!! Han trenger ikke begynne å trene på elitenivå som 9 åring, men at han kom fram til att han ville hjelpe laget sitt til å bli bedre; DET er en moden refleksjon! Martin og jeg har en stor oppgave, i samband med LTS (lederskolen som vi tar) som vi jobber for fullt med og har den første ”deadline” på mandag… så vi har ikke noe problem med å få dagene til å gå!!
Det er enda usikkert når vi klarer å få ferie i sommer, siden oppgaven vår skal leveres inn den 31.juli og vi kommer å jobbe med den når vi er i Finland. Om det blir noen Norges reise er også enda usikkert, siden det kan være at jeg (Hege-Elise) kanskje må reise tilbake til Athen i slutten på juli/begynnelsen av august. Vi kommer till Finland den 16. juni och hoppas på att se många av er då!?!
1 Comment
Det är härligt att känna att sommaren kommit hit till Aten! För oss nordbor så är detta sommar när vi får ha mellan 20-25grader på dagarna! På nätterna går det ner till ca 15 grader när det det är som kallast. Med andra ord en riktig fin nordisk sommar här just nu! (Mina varmaste tankar går till er som fick snö förra veckan i Österbotten!) ;) Påsken innebar flera resor för oss. Lyckligtvis så har ju skolorna två veckor påsk ledigt i Grekland, vilket gjorde resandet enklare! Vi inledde med en gemensam europeisk UMU konferens i Albanien och efteråt en tvådagars samling för alla som jobbar i UMU Grekland. Vi körde hela vägen (ca 10 timmar körtid)! Det var en upplevelse bara att få se mera av regionen som vi bor i. Både före och efter gränsen till Albanien kändes det som om vi var i Norge med höga fjäll och dalar däremellan där vägarna slingrade sig. Enda skillnaden som man tydligt märkte i Albanien var att avfallshanteringen var icke-fungerande, tyvärr. Plastpåsar och skräp både här och där i naturen. En orsak till Att UMU ville ordna sin konferens i Albanien hade att göra med att Albanien under 60 - 80-talet hörde till de mest kommunistiska och stängda länderna i världen. Man utropade sig även till att vara världens första ateistiska stat någon gång i slutet av 60-talet. Religionsutövning förbjöds och straffet kunde vara fängelse eller död. All kristen litteratur brändes eller förstördes. Att ha en Bibel var livsfarligt. UMU var en av de få organisationer som trotsade förbudet och många bad mycket om att evangeliet skulle spridas i Albanien. Med som talare på konferensen fanns två äldre damer som var bland de få som kom sig in i Albanien på den tiden. Deras mod gick inte missta sig på. De fick ingång i landet tackvare en fransk socialistisk turistgrupp som de var en del av. Med sig hade de förstås kristen litteratur. Men att ge dem till människor var farligt inte bara för dem själva, men också för dem som tog emot. Jag kommer inte att berätta mera, eftersom ni själva kan läsa boken där denna historia finns nerskriven. Boken heter ”Tomorrow you die” och är skriven av en av kvinnorna som var med, Reona Peterson Joly. Man kan köpa den billigt på Amazon.com. Mycket spännande och läsvärd bok! Intressant iakttagelse var att få se hur mycket Albanien förändrats och blivit en av de mest enkla länderna att åka till. Det finns flera UMU baser i landet och man tränar missionärer och församlingsledare på olika håll i landet! Som avslutning på konferensen så bad vi för det land som idag liknar det land som Albanien en gång var, nämligen Nord Korea. Det fanns sydkoreaner med på konferensen som ledde oss i bön och alla av oss kände att ingenting är omöjligt för Gud att göra i det landet. En tidsfråga innan förtrycket faller ihop! Barnen hade eget program under konferensen! Vi bodde på hotell nära stranden och hade möten på stranden där barnen kunde springa ut och in! Alla trivdes bra vilket är viktigt när vi vill tänka att hela familjen är med på detta missionsuppdrag! På vägen hem till Aten körde vi via en mycket intressant plats som finns att skåda i norra delen av Grekland. Den kallas för Meteora, och består av upp till sex olika kloster (ännu idag aktiva) byggda på de mest svåråtkomliga platserna. Bergen i området har formats som avlånga pelare och ovanpå dessa bergsformationer har man på 1500-talet och tidigare byggt dessa utan dagens maskiner. Trapporna upp slingrar sig runt berget och utsikten är häpnadsväckande! Vi fick vara hemma fem dagar innan vi packade väskorna på nytt! Då var det dags för oss att ha en vecka undervisning i Norge på den ledarträningsskola (LTS) som vi är med på. Passande nog var att vi fick möjlighet att fira Finns (Hege-Elises pappa) 70 årsdag samtidigt som vi var där! Vi fick också förmånen att bo hos HEs syster Hilde (och Eivind) under den veckan, vilket var en perfekt lösning för oss. Bil (elbil!) fick dessutom låna av våra goda vänner Ruth Silje och Werner Johansen! Mera uppdateringar kommer snart! Be blessed! |
AuthorFamiljen Sandås består av Martin, Hege-Elise, Kaleb, Rebecka och Eliah. Archives
March 2024
Categories |